Hundälskaren räddade 16 hemlösa kattungar
Publicerad 2015-12-10
Emeli Sundberg är själv allergisk ändå fick tre katter stanna hos henne
SKÄRPLINGE. Hon började mata katterna – för att de inte skulle bli ofrivillig hundmat.
Men när Emeli Sundberg hittade 16 hemlösa katter i skogen fick hon nog.
– Det gick inte att lämna dem. Jag samlade in alla och såg till att de fick nya hem.
Det första vi möts av vid huset i Skärplinge är ett ylande och två, tre, nej, fyra nyfikna hundar som kikar på oss från hundgården. Alaskan malamutes, de ser ut som vackra vargar. Och det finns fler. När vi kliver in hemma hos Emeli Sundberg möts vi av de spralliga valparna Jinxa och Fröja, en 7 månader gammal valp som redan är större än mig när vi sitter i soffan.
Till vardags tränar Emeli drag med hundarna, både på snö och på barmark, och sköter sitt väldigt populära Instagramkonto, där över 80 000 personer följer hennes vardag med hundarna.
Men den här sommaren fick hemmet tillökning av andra fyrbenta djur.
– En dag satt en katt mitt i hundgården när vi kom ut på morgonen. Den hade ätit resterna av hundmaten och man såg att den försökt gräva sig in under stängslet. Så jag började lägga ut mat en bit bort, för att inte riskera att jag missar en katt när jag släpper in de hungriga hundarna.
”Små monster”
Det var i början av sommaren och efter ett par veckor började katterna, som visade sig vara tre stycken, sitta och vänta på sin mat varje morgon och kväll.
– En dag hittade jag en jätteliten unge sittandes under bilen. Jag tog in den direkt och den bor i dag hos min syster.
Torrfodret försvann på nolltid. Katterna var uppsvullna och Emeli fick ägna många timmar åt att försöka avmaska dem med hjälp av köttbullar som mutmat.
– En kväll hörde jag hur det rasslade till i skogen. Det var fullt med små, små kattungar. Då kände jag bara att det här går inte. Någon måste ta hand om dem. Jag kan mata tre vuxna men det här var jättemånga små kattungar.
Det var tre unga kattmammor med varsin kull var. 16 totalt. Förmodligen har en sommarkatt blivit övergiven, och fött dessa tre små svarta och vita katter som nu höll ihop med sina kullar.
Hon kunde inte låta dem fara illa i skogen. Istället ringde hon upp en tidigare lärare till henne som är volontär på ett katthem. Hon fick låna hem flera burar och försökte fånga in dem.
– Det var inte det lättaste. De var små monster och jag hade rivsår längs hela armarna. Men efter ett par veckor och mycket tonfisk hade jag fått in dem alla.
Alla fick nya hem
Hon tog dem till veterinären där katterna märktes, vaccinerades och kastrerades. De fick läka hemma i källaren och sedan gå vidare till katthem och sedan placeras i nya familjer.
– Alla katterna fick nya hem! Tre små blev kvar, så de får bo hos mig permanent.
En katt har hon sen innan, Fräck. Han verkar ha accepterat nyförvärven. Och hundarna är inget som skrämmer Mamma och Pappa, de två små svarta katterna som blev kvar.
– Lilla kattungen, Hector, är väldigt skygg. Men han vill ändå vara kvar. De har fått en kattlucka så att de kan komma och gå som de vill.
Var det självklart att ta in dem?
– Ja, även om jag får tänka om lite. De hittar på en hel del hyss. Man kommer hem och så ligger julgranen på golvet och de har vält lampor. Och jag är egentligen inte en kattmänniska, man kan inte läsa dem som man kan med hundar.