Bertil, 74, kör hårt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-10-17
Sångkvällar, resor, måleri, matlagning – han fixar allt
TROLLHÄTTAN. – Och så klämmer vi i med ”Brännö brygga”!
Sången dånar när alla tar i ända nerifrån tårna.
Bertil Johansson, 74, är i högform. Den här glädjen vill han locka fram varenda kväll i veckan på Trollhättans mest unika fritidsgård.
I 20 år har Bertil varit oavlönad eldsjäl i DUF – De utvecklingsstördas egen förening.
Det är han som fixat fram lokalen på Hjortmossegatan, det är han som snickrar ihop veckoschemat med aktiviteter som matlagning, måleri, musik, film och sport. Det är han som genom åren ordnat långresor utomlands, veckoslutshajker, sommarkoloni – ja, allt som gör livet tusen gånger roligare än att sitta hemma och uggla i ensamhet.
– I slutet av 80-talet jobbade jag som fritidsledare och upptäckte att det saknades go’a fritidsaktiviteter för många utvecklingsstörda ungdomar. Vi bildade DUF och sedan har det bara rullat på, berättar Bertil.
Ständigt nya planer
Kan man verkligen säga. Berra, som han kallas av sina skyddslingar, är oförtröttlig. När andra efter ordinarie pensionsålder börjar tagga ner så tycks Berra skruva upp i stället. Han har nya planer och aktiviteter i luften hela tiden.
Närmast i pipelinen: Resa till Borås djurpark, långpromenad med avslut över en god höstgryta, boule-turnering, tjejgrupp, frågesportkväll. Plus förstås det fasta veckoprogrammet i DUF-lokalen.
Anja Hellman, omsorgschef i Trollhättan, är både rörd och full av beundran:
”En livsgärning”
– Här kan man verkligen tala om en livsgärning. Det Bertil Johansson gör helt ideellt betyder oerhört mycket för en grupp som annars inte har några egentliga fritidsaktiviteter.
Kommunen hjälper till att finansiera lokalen men till verksamheten söker Bertil bidrag från olika fonder, bland annat från Allmänna arvsfonden.
Tisdag betyder musikkväll och stämningen är på topp redan innan dragspelsnestorn Allan Kartberg, 78, hunnit anlända. Pia Strömdahl, 48, klarar strupen. Det är hon som är frontsångerska och kan alla texterna.
”Detta är min glädje”
– Vi tar väl ”Brännö brygga” och ”Peta in en pinne i brasan”, föreslår hon.
Så är hela gänget, i kväll ett 20–tal stammisar, redo. Allan pumpar igång med bälgen, sången dånar.
Och Bertil myser.
– Det här är min glädje, jag håller på så länge benen är i ordning.
”Berra är bäst!”
Om hans gärning finns egentligen bara en åsikt. Som trion Anita Wilén, 52, Sten–Olof Johansson, 64, och Karin Frövén, 43, sammanfattar:
– Berra är bäst! En Stålman – eller hjälte kan man också säga. Tänk att han gör allt roligt för oss utan att få betalt.