Hristos Adoniadis: ”Jag trodde det var ett prank”

Sofia E. Yoo

DEL 1: Biggest Loser-vinnaren om broderns död, tröstätandet och castingen

DEL 1. För inte så längesedan befann sig förortskillen Hristos Adoniadis på helt fel bana, i helt fel riktning – på väg bort från sin familj. Med en enorm sorg i hjärtat och övervikt på 156,2 kilo, som båda till slut blev för tunga att bära. Men i Biggest Loser gick han ner 79 kilo – och vann.
Ibland kan små händelser i livet förändra en människas kurs totalt. Och det är just det den här intervjuserien ska handla om.

Behöver du också hjälp med att gå ner i vikt? Kolla här

Hristos föräldrar är ursprungligen från Grekland, men själv är han född på Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Och fram tills han fyllde 10 bodde han tillsammans med dem och sina två yngre bröder i Rinkeby. Sedan, efter att föräldrarna skilt sig, flyttade de till Husby.
– En dag skulle jag, morsan och mina bröder ta en buss tillbaka till Rinkeby för att hälsa på en kompis. Det var bara en hållplats, men morsan skulle vidare för att göra ett ärende och sedan komma tillbaka, medan vi skulle gå hem till kompisen så länge. Och jag minns det så väl: Minst hundra gånger frågade hon om hon skulle följa oss över gatan först. "Nej, nej, det är lugnt", sade vi. "Det fixar vi", berättar Hristos.

”Jag skulle ha tagit hand om honom”

Hristos var då 11 år och hans bröder 10 och 5. Han höll sin yngste lillebror i handen, som drog i den för att skynda på lite. Men det hjälpte inte. Det kom en bil. Och sekunden senare låg han bara där på övergångsstället.
Månaderna efteråt var ett enda töcken. Hristos var i chock och kunde inte ta in vad som hänt:
– Det var ju jag som var äldst, så det var jag som skulle tagit hand om honom. Och ändå. Efteråt lyfte jag in honom i baksätet i bilen. Och när han låg där rullade hans ögon bakåt. Men då förstod jag inte vad som hände. Då förstod jag inte att han faktiskt dog, där och då, i min famn i baksätet på den bil som just kört på honom.

Skickades iväg till Grekland

Efter olyckan skickades Hristos och hans andra lillebror till Grekland. Dels för att komma bort hemifrån ett tag, dels för att föräldrarna skulle få bearbeta sorgen.
– Därnere tyckte alla släktingar jättesynd om oss och proppade oss fulla med mat, hela tiden. Så det var där jag lärde mig att tröstäta, säger Hristos.
När han och brodern efter tre månader kom tillbaka och deras mamma skulle möta upp dem på Arlanda gick hon rakt förbi dem. Hon kände helt enkelt inte igen någon av dem.
– Vi hade käkat så mycket att vi såg ut som två köttbullar. Det var först när vi kom fram till henne som hon såg att det var vi. Och då började hon gråta.

Fortsatte bara att äta

De följande månaderna fortsatte Hristos och hans bror dessutom att äta. För det kom fortfarande vänner och släktingar med grytor och kastruller för att beklaga sorgen. Och laga mat, det var det sista de skulle tänka på nu. Så både Hristos och hans bror fortsatte gå upp i vikt.
– De följande åren kände jag bara ilska. Jag pratade med präster, kuratorer och terapeuter, men inget hjälpte. Det fanns ingenting någon kunde säga. Inte ens mina föräldrar. Detvar mitt fel. Punkt slut. I skolan kastade jag saker på lärarna. På gatorna hoppade jag på folk. Men hemma anade de ingenting. Hemma var jag som vilken tonårskille som helst. Bortsett från en sak: Jag vägde 120 kilo.

Blev uppringd av TV4

Kanske gjorde Hristos någon gång något halvhjärtat försök att aktivera sig med fotboll, boxning eller brottning istället för bus. Men träning var det sista han tänkte på just då. Han tänkte mer på hur han skulle använda det på gatan
– Klockan 08.38 en måndag morgon ringde min telefon. För mig var det typ natt då. Eller, i alla fall verkligen inte dags att gå upp, så jag undrade vem fan det var som ringde. Och ungefär såhär gick samtalet:
– Hej, är det Hristos?
– Ja.
– Jamen hejsan, det här är XX från TV4. Jag ringer för att vi har fått din ansökan och vi vill jättegärna att du ska komma på vår casting redan nu på onsdag.
– ...
– Hallå?
– ... Vadå sa du? Är det någon som driver med mig?
– Öh, nää?
Så höll det på en stund. Men tjejen gav sig inte så jag tänkte att visst. Sure. Jag spelar med och lyssnar noga på rösten så att jag kan åka hem till den personen och ge den stryk sedan.
När Hristos väl åkte ut till Magasin 5 i Värtahamnen på onsdagen började han däremot tveka, säger han.

– ”Nej faan” tänkte jag då. ”Det här ser fan för avancerat ut för att vara ett prank från en polare...” Så jag traskade in och fortsatte spela med...

FORTSÄTTNING FÖLJER: I Hristos nästa intervju kan du läsa om hur det var att faktiskt komma med i "Biggest Loser" och hur han gjorde för att gå ner 79 kilo på 4,5 månad.
Vill du ha mer motiverande läsning på din viktresa? Bli medlem här