Lista: Tio superbilar som aldrig blev av
Uppdaterad 2015-12-31 | Publicerad 2015-08-05
Kolla modellerna som kunde blivit historiska
En rekord-Mercedes med wankelmotor, ett brittiskt monster utan spärrar och Volkswagens sportbil med W12:a.
I historien finns det massvis med fantastiska sportbilar, men för varje lyckad modell – finns det flertalet som skrotas. Kolla listan med bilarna som aldrig fick luft under vingarna.
Sugen på mer nyheter? Följ Aftonbladet Bil påVärlden är full av fantastiska exotiska skapelser som får entusiaster att drägla. Men i många fall så kommer bilarna aldrig längre än till konceptstadiet. Vissa gånger kommer de dock en bra bit på vägen – men så slår nått slint och modelen kommer aldrig ut. Här är tio exempel på sådana bilar.
Mercedes-Benz C111
Den här udda Mercedesen är egentligen en hel serie med bilar byggd på 60- och 70-talet. Första versionen var klar 1969 och var försedd med en kaross i fiberglas och en mittmonterad wankelmotor. Efter ett par försök med rotormotorer så gick Mercedes över till turbodieslar och i sin tredje generation så var C111 en riktig rekordbil som 1978 toppade 322 km/h. Året efter bytte man yt motorn till en turboladdad V8 och ny kom C111 upp i 403, 78 km/h inte illa.
Men trots att de var fullt fungerande – så beslöt Mercedes att aldrig marknadsintroducera sin sportbil.
Chevrolet AeroVette
Aerovetten kunde varit modellen som innebar att dagens Corvettes skulle varit mittmotorbilar. Modellen började sitt liv 1969 (under namnet Xp-882) och hade en tvärmonterad V8 bakom föraren. Men på grund av kostnaderna fimpade dåvarande Chevroletchefen John DeLorean projektet. När sedan Ford avslöjade att de skulle låta vissa säljare sälja DeTomaso Pantera – så sparkades projektet igång igen.
1972 byttes V8:an ut mot dubbla wankelmotorer, men 1976 så återgick man till V8 efter det att Chevrolet lagt ner planerarna på att utveckla rotormotorer. 76 var även året då projektet fick namnet Aerovette och 1980 fick modellen grönt ljus för produktion. Men trots det så skrotades bilen innan bygget börjat.
Lamborghini Cala
Ritad av Giorgetto Giugiaro och avsedd att vara ersättaren till Jalpa. Bilen visades upp 1995 och var en fullt fungerande prototyp. Men trots att till och med vissa journalister fick provköra bilen – så skrotades den. Först 2003 kom Jalpa-ersättaren Gallardo.
TVR Cerbera Speed 12
Redan när modellen först visades som koncept var den ”extra allt” under huven satt det en 7,7-liters V12 och när den 1998 skulle ut i produktion var det som en ren racerbil. Dock innebar nya kravspecifikationer för GT-klassen att Speed 12 inte platsade – vilket fick TVR att snabbt ställa om för att göra bilen gatlaglig.
TVR tog in förhandsordrar och allt verkade grönt. Till dess att dåvarande ägaren av TVR, Peter Wheeler, satte sig bakom ratten på den slutgiltiga produkten. Trots att Wheeler var en erfaren raceförare så var bilen ingen lek att handskas med – och TVR kom fram till att bilen var oduglig på gatan eftersom den hade allt för mycket effekt.
Volkswagen W12
Coupen W12 eller Nardó som den även kallats ritades av Giorgetto Giugiaro och var ett ”statement” från den tyska jätten. Man ville visa världen att man visst kunde bygga en superbil och att man även kunde bygga stora och pålitliga motorer. Modellen ”levde” i tre olika konceptutföranden innan VW la ner tankarna på en egenmärkt sportbil. Däremot så gick en del av utvecklingen och inspirationen vidare till att vara en av byggstenarna i Bugattis Veyron.
Honda HSC/HSV-010
Här är bilen som var tänkt att bli den nya generationen av NSX. Bilen visades upp 2003 och var försedd med en 3,5-liters V6, rattpaddlar samt ”svandörrar”. Men trots stor uppskattning från publiken så drog utvecklingen ut på tiden. Åren gick och inget hände. Efter två år gick Honda ut och sa att bilen bara var ett testobjekt.
Men när gamla NSX:en pensionerades som tävlingsbil 2009 – så kom det gamla konceptet upp på tapeten. Trots att bilen inte var i produktion så godkändes HSV-010 för tävling i Super GT. Detta eftersom det i reglerna tillåts bilar som är ”nära produktion”.
Bilen rullade därmed enbart som tävlingsbil, trots att den näst intill skulle kunna varit gatlaglig.
Chrysler ME 4-12
Året var 2004 och Daimler-Chrysler-koncernen visade upp en riktigt spännande sportbil. ME 4 12 hade en nätt sexliters AMG-V12:a med fyra turboaggregat. Alla de tyska hästarna skickades ner på bakhjulen och skulle klara av att skicka iväg bilen 0-100 km/h på under tre sekunder. Chrysler påstod även att bilen hade bättre vikt/effekt-förhållande än Bugatti Veyron.
En prototyp byggdes och media bjöds in för att provköra bilen på bana. Men trots en lovande start – sköts projektet i sank av Chryslers ruttna ekonomi
Ford Shelby GR 1
Ford var på väg att avsluta produktionen av sin GT och det skulle lämna tillverkaren utan en riktig superbil. Vóila här kom GR-1 in. Ett läckert koncept försett med en 6,4-liters V10 om 605 hästkrafter.
Bilen var inspirerad av Shelby Daytona från 1964 och förhoppningarna om att bilen skulle byggas var stora. Man kunde ju använda mycket av delarna från GT:n.
Men tyvärr var verkligheten bister och den silvriga coupén blev aldrig produktionsklar.
Lotus Esprit
James Bond-bilen som kunde köra under vattnet signerad Giorgetto Giugiaro (första generationen) är en ikon. När modellen avslutades 2004 lämnade den ett hål efter sig. När Lotus sedan 2010 visade upp sin nya Esprit (tillsammans med fyra andra koncept) och högtidligt lovade att bilen skulle sättas i produktion mot slutet av 2013 jublade många. Äntligen skulle märket utöka modellutbudet.
Men tji fick vi. Lotus drabbades av stora problem och i september 2014 meddelade tillverkaren att Esprit hade skrotats.
Jaguar C-X75
Det började som en turbin-hybridbil som skulle komma som en arvtagare till Jaguars superbil XJ220. Men när produktionsversionen var klar handlade det istället om en mer konventionell hybrid som kombinerade en bensinfyra med elmotorer. Jaguar annonserade att 250 exemplar skulle byggas tillsammans med Formel 1 laget Williams. Men på grund av den globala ekonomiska krisen så lades modellen ner i december 2012.
