Sverige lägger sig platt för Erdogan – ingen reagerar

Jan Nygren: Vad är det som pågår i Natoförhandlingarna?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2023-04-05

I december blev en lista över svenska eftergifter till Turkiet offentlig. Jag trodde att någon i det politiska systemet skulle reagera, gärna en ledande socialdemokrat. Men det är tyst. Vem ser till att enskilda människor, i huvudsak kurder, inte blir smörjmedel i förhandlingar med Turkiet? skriver tidigare S-ministern Jan Nygren.

DEBATT. Historien om socialdemokratins beslut att tillsammans med Finland ansöka om Natomedlemskap behöver ingen presentation. Den är i huvudsak bekant för de flesta. Min uppfattning är att det var ett riktigt beslut.

Men det som skett sedan den trilaterala överenskommelsen skrevs under i juni förra året gör mig bekymrad. Märkliga förhandlingsturer som inte lett någonstans. Trots stark kritik från många ledarredaktioner och annan media mot det upplevda ”underdånighetsagerandet” är det förunderligt tyst i det politiska systemet.

När ett dokument som författats av Oscar Stenström, chefsförhandlare åt regeringen gentemot Turkiet, blev offentligt i slutet på förra året trodde jag att någon i det politiska systemet skulle reagera.

Någon hade i detta fall gärna fått vara en socialdemokrat i ledande ställning.

I en av dokumentets punkter står att läsa: ”Svenska myndigheter ägnar nu ökad uppmärksamhet åt PKK-relaterade säkerhetsfrågor avseende individer som söker uppehålls- eller arbetstillstånd. Hittills har ett dussintals individer nyligen förhindrats att komma in i Sverige av den anledningen och ett antal har tvingats att lämna.”

Vad är det som pågår? Vilka hade avvisats? Vilka hade inte fått komma in i Sverige? Visst, det finns sekretess kring en del av denna typ av hantering, men vem kontrollerar?

Om detta stämmer, vem ser till att enskilda människor (läs huvudsakligen kurder) inte bara är, eller blir smörjmedel i en förhandling med Turkiet?

Det senaste i raden av märkligheter är utvisningen av Mahmut Tat, dömd i Turkiet för samröre med PKK. Det är upprörande, säger en av många internationella jurister som intervjuas i radioprogrammet ”Konflikt”, och fortsätter: ”Oavsett om han är skyldig till brotten eller inte till det han anklagas för, vet vi att risken att han får utstå tortyr i fängelse är hög”.

Just detta är i de flesta andra europeiska länder skäl att inte verkställa en utvisning. Det som nu skett i Sverige anses av de intervjuade juristerna som unikt och katastrofalt. Ett liknande reportage för bara något år sedan, skulle väckt indignation och ramaskri från många politiska företrädare. Nu är det ovanligt och oroande tyst.

Addera sedan den nya antiterroristlagen. Lagen behövs, men det hade varit klädsamt med en ny diskussion med anledning av Lagrådets synpunkter. Nu har lagens huvudsyfte blivit att blidka Erdoğan och då finns inte tid för eftertanke.

Beslut måste fattas av riksdagen före Natos toppmöte i Vilnius i juli. Kosta vad det kosta vill i form av risker i rättssystemet. Även här är det märkligt tyst, även från ledande socialdemokrater.

Självklart är det bra om vi blir medlemmar så snabbt som möjligt. Men vi ska inte stressa. Ju högre redovisad angelägenhetsgrad, desto bättre förhandlingsläge för Erdogan. Med Finland i Nato och med de säkerhetsgarantier Sverige har, är vi långt säkrare än vi var innan Natoansökan.

Sverige kommer med, förr eller senare. Men då snarare trots, än tack vare den märkliga förhandlingsaktivitet som hittills ägt rum.

Som sur grädde på moset har nu Ungerns premiärminister Orban studerat Erdogans förhandlingstaktik och sett att den varit framgångsrik. Så, nu upplever Sverige krav på att inte kritisera Ungern, för att det ungerska parlamentet ska godkänna ett svenskt Natomedlemskap.

Det är förhoppningsvis ett tecken på uppvaknande att utrikesminister Billström svarat nej på frågan om han kommer att göra något för att blidka Ungern. En attityd som han, och andra ansvariga politiker, borde intagit mot Erdogan för länge sedan.

Det finns ju ingenting som tyder på att den hittillsvarande förhandlingstaktiken gentemot Turkiet varit särskilt lyckosam. Tvärtom. Mycket talar för, att ett rakryggat uppträdande hade varit mer framgångsrikt. Och dessutom, mer respektingivande.


Jan Nygren, statssekreterare i försvarsdepartementet 1988–1991, samordningsminister 1994–1996 (S)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen
Nato