Att avdramatisera Lindbergs våldssex är faktiskt inte okej

Det har gnällts en del på medierapporteringen kring åtalet mot den före detta länspolismästaren Göran Lindberg. Och visst, jag tycker själv att de där rättegångspekoralen som är standard i uppmärksammade mål brukar kännas rätt spekulativa och sensationalistiskt frossande och, tjaa, smutsiga, faktiskt.

Men att radio, teve och tidningar nu uppehåller sig vid Göran Lindbergs sadistiska sida är faktiskt inte så konstigt. Det finns helt klart en konflikt i att Göran Lindberg offentligt engagerade sig i jämlikhetsfrågor samtidigt som han privat gillade att binda och prygla och förnedra unga kvinnor sexuellt.

Självklart kan man vara feminist och tända på våldssex där kvinnan är undergiven. Men den sortens liggande är ju en lek med gränser och tabun, man spelar på kvinnans sexualitet som fel och på den kåta kvinnan som dålig. Sådant är endast okej om alla inblandade är väldigt överens och det verkligen är lek och rollspel det handlar om.

I Göran Lindbergs fall var de emellertid inte det. För honom var det på riktigt. Alltså har han inte bara tagit sina offer emot deras vilja, han har – enligt åtalet – dessutom varit särskilt rå och hänsynslös. Han har tagit stryptag på kvinnorna. Spottat dem i ansiktet. Kallat dem horor och slynor. Och så vidare. Mot deras vilja. Om man betänker att han i sitt yrke gjorde sig känd som jämställdhetsförkämpe så är det faktiskt anmärkningsvärt.

Det är kontraproduktivt att försöka låtsas att sex med våldsamma och förnedrande inslag är som vilket sex som helst. Vi vill ha kontraster. Friktion. Det förbjudna. Att i all välmening söka avdramatisera detta tabu och låtsas som att allt är fint och okej och normalt är att tappa hela poängen. Särskilt om man gör det i samma andetag som man pratar om Göran Lindberg.

"Visst måste en man som så lätt har kunnat växla mellan att i föreläsningssalen tala om att 'kvinnor kan' och i hotellrumssängen ropa 'kåta slyna', ha två ansikten", skriver Linda Hjertén i Aftonbladet och så är det absolut. Frågan är vilket av dessa ansikten som är en mask, ett spel, en lek. I Göran Lindbergs fall var det kvinnokämpen.

Följ ämnen i artikeln