Louie, 2, hittades livlös på poolens botten

Mamma Teresa: ”Han var död. Det fanns inget liv överhuvudtaget”

Av: Malin Wigen

Publicerad:
Uppdaterad:

Louie, 2, var livlös när han drogs upp ur poolen.

Mamma Teresa påbörjade hjärt- och lungräddning, men allt kändes hopplöst. För en stund gav hon upp.

– Jag tror att jag sa till Louie att gå till min döde morfar, att det var okej, att han kommer att ta hand om honom.

Den 26 augusti skrev Aftonbladet en kort nyhetsnotis: ett litet barn hittat i en pool, förd till sjukhus med ambulanshelikopter. Tillståndet var oklart, det var allt man visste.

Nu berättar mamman Teresa Fröling från Uppsala om den dramatiska händelsen.

Den dagen var hon hemma med sonen Louie, 2, och morföräldrarna. Hon tvättade och bäddade rent, medan Louie lekte med sin mormor på verandan. Plötsligt var han borta.

– Mamma sa att han gått efter mig in i huset när jag var ute, men det hade inte jag märkt, säger Teresa.

Ett intensivt letande började. Teresa kollade vid hemmets farligaste plats – den nybygga poolen med högt staket runt. Hon ville utesluta platsen, även om hon visste att sonen inte kunde ta sig dit. Teresa tittade ner och såg bara vatten.

Hur de än letade fanns inga spår av Louie. Tiden gick och stressen började bli påtaglig. Teresa tittade ner i poolen en andra gång. I samma stund bröt solen genom molnen. Då såg hon en arm på botten och konturerna av kroppen. Teresa skrek i panik och Louie drogs upp ur vattnet.

– Han var död, det fanns inget liv överhuvudtaget. Han var blå om läpparna, han var så lealös man kan bli och andades inte.

Hon höll i sonens tunga vattenfyllda kropp samtidigt som hon försökte ringa 112, men den blöta telefonen gjorde det omöjligt.

– Jag la ner honom och tänkte att jag måste rädda honom, jag måste göra något med honom så att jag får ur vattnet och får igång hans andning.

”Tog i princip farväl”

Inne i huset påbörjade hon hjärt- och lungräddning. Som stöd hade hon till sist en larmoperatör som på högtalartelefon räknade med henne: ”1, 2, 3, 4, kom igen nu”, upprepade rösten. Men Teresa fick ingen respons från Louie.

– Det kändes så obehagligt alltihop, och det såg så obehagligt ut. Jag klarade inte ens av att titta på honom utan tittade in i väggen för att jag kände att det blev för mycket att ta in.

För en stund gav Teresa upp.

– Jag la mig bredvid honom och tittade och tog i princip farväl.

”Ge inte upp, fortsätt!”. Teresa hörde sin pappa och larmoperatörens ord och vaknade upp ur sin hopplöshet. Hon tog i lite extra hårt och det kom blod ur Louies mun och näsa.

– Jag började blåsa och det smakade kräks. Och helt plötsligt tog han ett andetag.

En krampande Louie fördes till sist till Karolinska sjukhuset i ambulanshelikopter. På sjukhuset tömdes hans kropp på vatten.

– Han såg ut som en liten sumobrottare för att han var jättesvullen, man såg nästan hur svullnaden la sig ju mer vatten de sög ut.

Louie fick ligga nedsövd. Teresa frågade en läkare rakt ut om han skulle överleva. Som svar fick hon: ”Det vet vi inte som det ser ut just nu”.

Läkarna hade dessutom sett en kraftigt minskad hjärnaktivitet hos honom, vilket kunde leda till stora hjärnskador.

– Vi började gråta, jag tänkte många tankar den korta stunden.

1 av 5 | Foto: Privat
Louie hittades livlös i poolen i somras.

På Louies rum på sjukhuset spelade familjen hans favoritmusik. De pussade och kramade honom och talade om hur mycket de älskade honom.

– Där och då kände vi att hoppet var ute. Vi trodde inte att han skulle överleva, och om han skulle göra det så skulle han vara ett kolli. Det var som att vi var med honom för att ta farväl.

Men det blev inget farväl. Sorgen byttes mot lycka när Louie plötsligt slog upp sina ögon och svarade på tilltal. Alla i rummet grät.

”Ett mirakel att han lever”

I dag, tre månader senare, är Louise precis som vanligt igen, som vilken 2,5 åring som helst, förutom att han äter kramplösande medicin.

– Han utvecklas jättebra. Han lär sig nya ord varje dag, är jättebusig och påhittig. Det trodde jag aldrig efter det här. Han var död i minst 10 minuter men förmodligen längre än så, eftersom vi inte vet hur länge han var i poolen, säger Teresa.

Hon mår också bra även om det ibland känns tufft. Hon drömmer mardrömmar och tycker det är jobbigt att prata om det som hände. Samtidigt vill hon det för att lyfta hur viktigt det är med HLR, hjärt- och lungräddning, och att inte ge upp.

1 av 4 | Foto: Privat
Louie och Teresa.

Hon kommer alltid att få leva med ovissheten om när och hur Louie hamnade i poolen – var han redan där när hon tittade första gången?

Hon kommer aldrig att få veta.

– Det har varit väldigt tufft att känna att man inte klarade av att skydda sitt barn. Jag känner mig fortfarande till och från väldigt misslyckad som förälder även om jag mer och mer börjar se att det var en olycka. Det var många faktorer som man inte kunde styra över, säger Teresa.

– Någonstans är det ett stort mirakel att han lever i dag. Det är svårt att sätta ord på hur privilegierade vi är som har kvar honom, att han fick fortsätta leva.


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

Publicerad:

LÄS VIDARE

Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Krönikor, läsarhistorier och experternas tips relaterade till föräldraskap och barn.

MER OM FAMILY