Det är helt rätt att de skolkar för Bianca

Bianca öppnade pop up-butik på exklusiva NK i Stockholm och utlöste ungefär samma hysteri som Taylor Hanson hade gjort, på min tid. Mycket unga vuxna samlades i flock.

Tänk vilken mysig dag de måste ha haft. 

Träffat sin stora idol, klämt på något läppglans, umgåtts med sina kompisar. 

Fått vara med om något. Fått känna den där känslan av att i dag kan vad som helst hända. En känsla som dessvärre dör med åldern och inte borde förringas.

Men vuxenvärlden gör det vuxenvärlden alltid gör. 

Förfasas. 

"Ungdomen i dag". 

”Undrar hur många som skolkar?!”.

Många, hoppas jag.

Jag borde ha skolkat mer. Tagit mig friheter, när jag bodde under någon annans tak, när hela min existens var någons annans ansvar. I stället var jag den duktiga och gick miste om allt kul.

Jag ser dem på bussen varje dag, Bianca-tjejerna.

Hästsvansarna studsar och doften av parfym är sällan måttlig. Ibland vill jag gråta bara av tanken på allt liv de här människorna har framför sig. Alla känslor de ska tvingas uppleva. Vänskaperna som tar slut, krossade hjärtan, ensamheten.

De ser ut som vuxna i miniatyr. Kläder som jag hade kunnat ha (men det kanske mer handlar om att äldre klär sig yngre numera, än tvärtom), sobert smink, hår som ser salongsfönat ut.

Vi försökte också som 15-åringar och misslyckades kapitalt, Maybelline dream matte mousse och Idomin såg aldrig ut i verkligheten som det gjorde i spegeln. 

Man kan tycka vad man vill om Bianca Ingrosso och den livsstil hon säljer. Tydligt är i alla fall att hon tar sina fans på allvar och ger dem en känsla av tillhörighet. Varm hand, mjuk blick.

Jag tycker det är rörande. Kanske för att jag älskar när tjejer samlas. Oavsett ämne: hudvård, smink, hårväxt på brösten, mensen, världens oändliga mörker. Det finns något läkande i det. En total trygghet.

Allt det här tänker jag på när kön till Caia ringlar lång. 

Fånigt? Lika fånigt som när det köas till biljetter till någon sport. Till teknik. Till Bruce Springsteen (som jag för övrigt tycker om). 

Det är dags för vuxenvärlden att kliva av sin höga häst.