”Det var som att få en present att skriva ned”
Nina Wähä följer upp ”Testamente”-succén med en roman om filmvärlden
Hennes senaste roman ”Testamente” blev August-nominerad och sålde över 100 000 exemplar.
Nu är Nina Wähä, 42, aktuell med nya ”Babetta”.
– Boken kom till mig som i en dröm. De två kvinnorna, en pool, en film som var viktig, det var som att jag fick en present jag skulle skriva ned, säger hon.
Om någon tycker detta låter lite flummigt, kan jag snabbt dementera detta.
När vi träffas över en sen eftermiddagsöl på Pelikan på Söder i Stockholm, kan jag snabbt konstatera att Nina Wähä är fast förankrad i verkligheten. Har familj, två barn, kommer lite sent efter att hon har hållit en digital lektion i kreativt skrivande och berättar att hon nog i normala fall skulle kunna leva på enbart sitt bokskrivande.
Testamente, hennes storslagna krönika om en familj med massor av barn i finska Tornedalen, blev August-nominerad och en storsäljare.
– Jag skriver fiktion men i Testamente finns det en tydlig koppling till min släkt, det fanns en personlig anledning till att jag var tvungen att skriva den.
– Jag har vuxit upp med min finska mamma och hennes släkt. Även om jag bott i Stockholm, kändes det som att komma hem när jag besökte Tornedalen. Jag är mycket präglad av mitt finska arv. Pappa (från Bulgarien) växte jag inte upp med.
– Men man ser sällan de människorna och den miljön porträtterade. Jag väntade på att någon skulle skriva den historien. Jag får väl skriva den själv om jag vill ha den, tänkte jag till sist.
Gensvaret var enormt. Innan pandemin åkte hon runt på säkert ett hundratal bibliotek och pratade om boken.
– Det är många som har skrivit till mig eller kommit fram och velat berätta om sina finska rötter. Det finns många som har det i Sverige.
”Gillade inte att provfilma”
Många drömmar kan vara som att det är på riktigt. Att Nina Wähä en natt drömde något som utspelade sig i filmvärlden är inte så konstigt. Enda gången jag träffat henne tidigare var när filmen Babylonsjukan hade premiär 2004. En skildring av unga stockholmare på Söder. Nina Wähä, Gustaf Skarsgård och David Dencik var några av skådespelarna. Men där de andra, inklusive regissören Daniel Espinosa, även fick internationella karriärer, blev det inget av Ninas skådespelarkarriär.
– Jag tyckte inte om att provfilma, säger hon.
Hon sjöng med indiepopbandet Lacrosse som släppte tre album 2007, 2009 och 2014. Men gick också en utbildning i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.
– Jag har spelat musik och försökt vara skådespelare men har landat i att genom att skriva är man inte lika beroende av andra människor.
Kvinnlig vänskap
Babetta är drömmen som sedan har utvecklats till en gripande berättelse om kvinnlig vänskap. Den handlar om Katja och Lo som träffas på teaterlinjen på gymnasiet Södra Latin i Stockholm. Där har många blivande skådespelarstjärnor gått. Medan Katjas drömmar går i kras, upptäcks Lo genom sin skönhet. Får en roll i internationella storfilmen ””Babetta och blir världsstjärna.
När vi nu möter dem i romanen är de vuxna. Katja besöker Lo vid den lyxvilla hon bor i nära franska rivieran tillsammans med en mycket äldre man, filmfotografen från ”Babetta”. Förhållandet är inte klockrent. Lo är missnöjd med karriären. Kvinnornas vänskap är allt annat än jämlikt.
– Jag gillar tanken att det är Katjas röst som bär berättelsen. Det är helt och hållet hennes perspektiv. Vi vet inte om hon väljer att berätta sanningen eller inte. Det finns något intressant med folk som tvingas ge upp sina drömmar.
”Litteraturens kraft”
Precis som Lydia Sandgren i Augustprisvinnaren Samlade verk häromåret beskrev en påhittad författare så detaljerat att man som läsare lurades att googla om han finns eller inte, beskriver Nina Wähä Los genombrottsfilm ”Babetta” och dess ungerska regissör så ingående att man nästan tror att allt är sanning.
– Det är litteraturens kraft, säger Nina och skrattar.
– Jag har fortfarande kontakt med Daniel Espinosa, jag kollade med honom om mina beskrivningar av filmvärlden var trovärdiga, säger hon.
Förutom en engagerande skildring av vänskap, är Babetta förstås extra kul att läsa om man är filmjournalist, för att man får följa med in i filmstjärnan Los lyxiga värld. Och som journalist, blir man också imponerad av Nina Wähäs vackra språk.
– Det finns en bild av att man som författare ska ”hitta sin röst”. Jag tror mer på att hitta en berättelse och sedan hitta ett språk som passar berättelsen. Jag skriver aldrig om någonting, men lägger till ganska mycket.
Det finns en hel del sexskildringar i både ”Testamente” och ”Babetta”. Hur känner du inför dem?
– Det kan vara lite cringeigt eller vad man ska säga … Skrivandet är en väldigt intuitiv process. Plötsligt händer det saker. En bra bok eller text … man ska nog skämmas lite för att visa den för andra. Man ska känna vad-kommer-folk-att-tro-när-de-läser-det-här? Då är man någonting på spåret.
”Tvingas dela hemlighet”
Sista tredjedelen av romanen kallas för Director's cut. Ett uttryck som normalt beskriver en filmregissörs alternativa eller mest personliga version av en film.
– Jag visste inte hur boken skulle sluta. Ett psykologiskt drama om vänskap eller skulle jag gå lite bananas. Så det kändes kul att ge kvinnornas vänskap en nytändning när de tvingas dela en hemlighet.
