Vreden kokar när maskerna faller
Musikduon Hoojas fans vill hellre bli vilseledda än upplysta
“Vad fantasilösa och tråkiga ni är, rycker ni masken av tomten framför barnen på julafton också?” lyder en kommentar på Aftonbladets Instagram efter att identiteten på artistduon Hooja avslöjats i en tidigare artikel.
“Vår roll i det här fallet är att skildra, informera, ja även granska populärkulturella fenomen och personer som verkar i offentligheten", försvarade Martin Schori publiceringen med. Ändå verkar sorgen över att maskerna fallit till marken vara total. Den rörande ilskan från fansen som hellre blir vilseledda (men underhållna), än informerade om sanningen bakom framgångssagan är uppiggande. Trots att den autofiktiva och dokumentära berättelsen fått allt större plats i kulturen och ger bra med cash, visar läsares och lyssnares vilja att acceptera en uppenbar fabricering på en bestående längtan efter det som förblir fiktivt.
Varje anonym konstnär, författare och musiker som velat undanhålla sin identitet har byggt sin framgång på samma kontrakt. Ni får ingenting av mig och jag ingenting av er. Den som vill koppla sin person till sitt verk måste betala framgångens pris: ansvaret och kravet på autenticitet, som i Hoojas fall varit en lek, blir allt viktigare.
Pseudonymer har tidigare varit reserverade för dem som av olika skäl inte kunnat skriva under eget namn. Men när upphovspersoner gör det av andra, mindre legitima skäl, som att undgå igenkänning i mataffären, skapas ett större intresse hos lyssnare. Vilket i sin tur även får det att klia i journalisternas fingrar.
Flera har gått samma öde till mötes. 2016 kunde journalisten Claudio Gatti meddela att han funnit en förmögen översättare på samma förlag som gav ut ”Elena Ferrantes” framgångsrika böcker. På 1990 talet skapade Laura Albert litteraturpersonan ”JT LeRoy”, som senare visade sig spelats av författarens dåvarande partners halvsyster. Den kantstötta uppväxt som skildrades i hennes böcker stämde inte alls överens med Alberts verkliga liv.
När Ferrantes identitet avslöjades blev hennes läsare också bestörta av demaskeringen. The New Yorker-journalisten Alexandra Schwartz skrev i samband med Gattis publicering att hon aktivt undvek att få reda på Ferrantes identitet. Det faktum att författaren inte varit uppvuxen i efterkrigstidens Neapel, utan ett välordnat Rom, ville läsarna inte veta av.
Att Hooja spelar på en nidbild av en manlig glesbygdsbo, men i själva verket har miljonintäkter är inget som spelar roll. Det enda som betyder något är att barnen aldrig får reda på att tomten inte finns.
