Principerna som skaver
Mattias Svensson om GP och värdegrunden
MEDIER. Som Jan Scherman tidigare påpekat på denna sida finns det något som skaver med Medieutredningens föreslagna kriterier för mediestöd. Krav på demokratisk värdegrund och mångfald är fluffigheter som lämnar öppet för godtycke. I praktiken brukar värdegrund vara kodspråk för att exkludera Sverigedemokrater och andra främlingsfientliga.
Men det finns också någonting som skaver med kritiken. På liberala ledarsidor har vi både apropå Medieutredningen och Grand Hôtels val av gäster sett fördömanden av kravet på demokratisk värdegrund. ”Våga vägra värdegrund!” lyder exempelvis rubriken i Göteborgs-Posten (7 nov) apropå det senare.
I somras var det annat ljud i skällan. När Alice Bah Kuhnke lanserade ”en förstärkt och förtydligad kontroll av organisationers grundläggande värderingar för att skattepengar ska kunna betalas ut” möttes det med jubel i samma tidning. Myndighetskontroll av föreningar och deras talare hälsades som steg i rätt riktning. (”Inga bidrag till extremister”, G-P 3 juni).
Tagna var för sig är det inte svårt att instämma både i det riskabla med att staten utvärderar åsiktsbildningen, och det riskabla i att staten ger bidrag till auktoritära och våldsbejakande läror. En enkel och uppenbar lösning vore att inte ge statliga bidrag alls.
Resonemanget ”När far värdegrundsdiskriminerar är det rätt” är däremot inte mycket till princip. Särskilt som applåderna alltid tycks komma när värdegrunden används mot muslimer, och kritiseras när den används mot främlingsfientliga.
