100 år av identitetspolitik för sossehatare
Mattias Svensson minns ett polariserat Sverige de flesta glömt bort
”Blir du medlem där, då är det tamejfan en skilsmässoorsak!”
Nej, min mamma blev aldrig medlem i Konsum, trots det förmånliga lockpriset på blommor. Det avstyrde min pappa, och mammas faux pas som nybliven hustru blev en historia vi skrattade åt.
I helgen fyller konkurrenten Ica 100 år. Det var där pappa tyckte att vi skulle handla. Själv tog han bilen till kiosken och köpte Expressen eller möjligen Kvällsposten – aldrig Aftonbladet. Inget rörelseägt skulle någonsin passera hans tröskel (fast han spelade i smyg på socialdemokratiska a-lotteriet, eftersom det skulle kännas så skönt om han vann att pengarna kom från sossarna).
I dag är det nog få under femtio som ser en politisk handling i att handla på Ica, eller Coop för den delen. Till och med för de flesta i den äldre generationen har laddningen släppt. Pappa skäms nog inte ens över att sonen skriver på en illröd kultursida.
Lite ironiskt är det ändå. Vi talar i dag om polarisering och identitetspolitik, ändå var det inte så länge sedan vardagens konsumtionsmönster var djupt präglade av om man var sosse eller inte. Jag har förstås mött många som är uppvuxna med samma tydliga uppfattningar i föräldragenerationen, fast omvända. Aftonbladet, aldrig Expressen. Konsum, inte Ica. Var inte det betydligt mer polariserat och politiserat än det mesta i vår samtid?
Nåja, det gick ju lätt att släppa motsättningarna med tiden. Fråga Hans Mosesson, som gick från proggbandet Nationalteatern till rollen som Ica-Stig i reklamen.
