Nu utmålas studenter som ett hot mot USA
De repressiva reaktionerna mot protesterna är en stor framgång för extremhögern
Bilder på tungt beväpnad polis som griper fredligt demonstrerande studenter och lärare på amerikanska universitet har chockat en hel värld. Det så kallade ”land of the free and home of the brave” ser varken fritt eller modigt ut – med undantag för de modiga demonstranter som fortsätter att stå upp mot statens (och universitetens) repression. Att myndigheter slår ner studentprotester är inte unikt för vare sig USA eller den tid vi lever i, men omfattningen av det som nu pågår är en tydlig illustration av den liberala demokratins kris, pressad som den är mellan illiberalism och nyliberalism.
Låt oss ta ett steg tillbaka. Ända sedan Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober har stämningen på många amerikanska universitetscampus varit spänd. När Israels vedergällning i Gaza under veckorna som följde nådde folkmordsliknande nivåer, började studentprotester bryta ut på några campus. Det förekom oroande antisemitiska (och islamofobiska) incidenter, men generellt var protesterna varken antisemitiska eller våldsamma. Trots detta kunde extremhögern snabbt använda dem för att intensifiera sina angrepp på universiteten.
Extremhögern utmålar universiteten som grogrunder för ”terroristsympatisörer” och för ”wokeness” som hotar centrala ”amerikanska värden” som yttrandefrihet. I den högerextrema propagandan pekar universiteten mot en dystopisk framtid för hela landet, där kvinnor, icke-vita och LGQTBI+-personer förtrycker ”riktiga amerikaner”, det vill säga vita, kristna konservativa.
Den akademiska världen har alltid varit genomkonservativ och universiteten har sällan utgjort grogrund för radikalism
Propagandan har gett resultat. Redan när Donald Trump inledde sin kampanj var allmänhetens bild av universiteten i USA rätt skamfilad. År 2015 hade blygsamma 57 procent av amerikanerna ”stort” eller ”ganska stort” förtroende för det högre utbildningsväsendet. Sedan dess har det rasat till bara 36 procent år 2023. Även om den största minskningen har skett bland republikaner (-37 procent), har den också minskat bland oberoende (-16) och bland demokrater (-9). Det är inte förvånande, med tanke på att de högerextrema talespunkterna febrigt förstärks av ”liberala” medier som The Atlantic och New York Times.
Ironiskt nog kunde skillnaden mellan föreställning och verklighet inte vara större. Den akademiska världen har alltid varit genomkonservativ och universiteten har sällan utgjort grogrund för radikalism (särskilt inte i det globala nord). Men sedan nyliberala universitet började växa fram på 1980-talet har högre utbildning blivit en handelsvara och universiteten ”utbildningsfabriker”, som drivs av professionella administratörer enligt marknadsprinciper.
Det finns förstås grundläggande skillnader i finansiellt och politiskt beroende mellan perverst rika privata universitet som Harvard, med en stiftelse värd 50 miljarder dollar, och fattigare offentliga universitet och högskolor, som de många community colleges som finns runt om USA. Men den högre utbildningens nyliberala logik har gjort universitetsadministratörerna alltmer undergivna påstridiga privata donatorer och offentliga politiker (som i de flesta fall driver ytterhögerns frågor).
Det som får dagens studentprotester, och myndigheternas repression av dessa, att sticka ut är inte bara intensiteten utan också spridningen. Medan högerns attacker under det senaste decenniet främst har riktats mot offentliga högskolor i delstater dominerade av republikanerna (GOP) som Florida, har vi den senaste tiden sett myndigheter slå ner på protester vid universitet och även privata universitet i GOP-dominerade delstater (som University of Texas i Austin respektive Emory University i Atlanta) – och till och med vid privata universitet i demokratiskt styrda delstater (som Columbia University och University of Southern California).
Startskottet för den repression vi nu ser var kongressens utfrågning om antisemitism i december förra året, där republikanska politiker frågade ut tre stressade rektorer för Ivy League-universitet, om de påstått antisemitiska protesterna på deras campus. Efteråt skruvade högerextrema aktivister upp sina anklagelser om antisemitism och plagiat, med framgång: två av de tre universitetsrektorer som vittnade – Claudine Gay från Harvard och Liz Magill från University of Pennsylvania – avgick en knapp månad efter utfrågningen.
Stärkta av denna framgång anordnades ytterligare en kongressutfrågning i april, där Nemat Shafik, rektor för Columbia University, inte ens försökte försvara sin fakultet och sina studenter. I stället kastade hon flera lärare under bussen, och ledningen för hennes ”arbetsgrupp mot antisemitism” hävdade att slagord som ”From the river to the sea, Palestine will be free” och ”länge leve intifadan” var antisemitiska. Upprörda studenter svarade med att intensifiera sina protester, vilket återigen ökade trycket från högern att agera, vilket Shafik snabbt gjorde genom att släppa in New York-polisen på campus.
Det råder ingen tvekan om att de pågående attackerna mot amerikanska universitet är en stor politisk framgång för extremhögern
Som så ofta ledde de repressiva åtgärderna mot en relativt liten och lokal protest till en mycket större och bredare proteströrelse, som spred sig över hela landet – från New York till Kalifornien och från Michigan till Texas. Med bara några veckor kvar till skolavslutningarna råder också en både panikartad och repressiv stämning bland universitetsadministratörerna, till exempel har University of Southern California redan ställt in sin stora examensceremoni på grund av ”säkerhetsproblem”.
Det råder ingen tvekan om att de pågående attackerna mot amerikanska universitet är en stor politisk framgång för extremhögern. Den mobiliserar och enar inte bara sin konservativa bas utan splittrar också den liberala oppositionen.
Det finns också viktiga lärdomar att dra för USA:s liberala demokrater. För det första har nyliberala universitet inget att sätta emot en illiberal politik. För det andra är inget universitet säkert, det spelar ingen roll om det är privat eller offentligt eller ligger i en röd eller blå stat. Och för det tredje är de nu aktuella attackerna bara en liten försmak av vad Trumps återkomst vid makten skulle att innebära – för den liberala demokratin i allmänhet och den högre utbildningen i synnerhet.
Cas Mudde är en av världens ledande forskare på politisk extremism och populism i Europa och USA, verksam vid University of Georgia, USA.
Övers. från engelska: Anna Andersson
