Översätt de Sades roman till svenska
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2015-03-26 | Publicerad 2014-12-02
Förläggares chans att göra en kulturhistorisk insats
Markis de Sades stora roman Aline och Valcour skrevs medan han var fängslad i Bastiljen och publicerades 1795. Den förbjöds i Frankrike 1815 och blev inte tillåten förrän under 1950-talet.
Romanen har hittills inte funnits tillgänglig på vare sig svenska eller engelska. Det beror säkert på att den inte är pornografisk. Nu översätts den till engelska av Jocelyne Geneviève Barque och John Galbraith Simmons och publiceras förhoppningsvis nästa år. Det är deras översättning jag använder mig av.
Aline och Valcour är en kärleks- och äventyrsroman, och består av 72 brev uppdelade i relativt fristående episoder. Sade visar sig vara en lysande satiriker, besitter en svart humor och framlägger en vass samhällskritik som utmynnar i antiimperialism, antikolonialism och antirasism. Han förordar också jämlikhet, jämställdhet mellan könen och pacifism.
Mycket av det äger en förvånansvärd aktualitet också i våra dagar, i Sverige och Europa. Så till exempel det här korta utdraget från brev XVII. Det är ett brev till Valcour från hans gode vän Déterville som redogör för en konversation han haft med en församlingspräst och där prästen beklagar sig:
”Jag ser hela tiden denna oreda av obegripliga skrifter, en mängd absurda projekt som handlar om tiggeri och sätt att utrota det från Frankrike (…). De rika skulle föredra att fly dessa dystra förpliktelser och vända sig bort från sådana rörande skådespel av ökande misär som ger dem rysningar i deras avskyvärda och skrämmande njutningar och som får dem att noga begrunda mänskligheten, som konfronterar dem med överväldigande varseblivelser av en fattigdom som icke desto mindre hjälper till att sona klyftan mellan en man och en annan och som deras fåfänga har oförskämdheten att öppna. Detta, Monsieur, är det enda skälet till detta ömkliga klotter, utan tvivel motiverat av girighet, arrogans och omänsklighet - de fattiga får inte synas i Frankrike.”
Och prästen fortsätter:
”… förvisa dem inte eller antasta dem inte med barbariskt och förolämpande medlidande, släng dem inte heller som kadaver på stinkande, skrämmande gravplatser. Se dem som människor som ni själva, som samma sol lyser på och med rätt till samma bröd. ... Sätt inte längre ett fåtal av medborgarna på en piedestal och kläd resten i fattigdomens trasor. Och varför måste fåtalet vara fullproppade med pengar medan andra inte kan tillfredsställa sina grundläggande behov?”
Inte mycket tycks ha förändrats sedan andra hälften av 1700-talet. Vi har ju samma diskussion i dag när, till exempel, romska tiggare kommer till Skandinavien, när Cameron i England vill begränsa rörligheten i EU och när samma diskussioner pågår i ett flertal andra EU-länder.
I Sverige har ju också den politiska högern närt liknande tankar de senaste åren. Likaså har de klasskillnader som de Sades präst kritiserar kommit upp på dagordningen efter nyliberalismens krisskapande ekonomiska politik i hela EU, med åtstramningar, ivrigt påhejade av den borgerliga regeringen i åtta år, som skapat och/eller förstärkt den misär vars effekter vi kan se - eller se bort ifrån - på våra gator.
Till svenska förläggare: gör en kulturhistorisk insats och översätt Aline och Valcour till svenska så snart som möjligt. Och till kulturministern: se till att det görs! En läsupplevelse utöver det vanliga väntar … Det skulle inte förvåna mig om många bleve förvånade.
Peter Ekegren, Pensionerad sociolog
