Krig och fred i ord och ton
Berwaldhallens sista interplay blev en värdig final. Samtalet mellan historikern Simon Schama och dirigent Daniel Harding utgick från kvällens konsert, Benjamin Brittens War Requiem, komponerat till återinvigningen 1962 av katedralen i Coventry, som bombades under kriget. Schama och Harding diskuterade gränsen mellan fiktion och historieskrivning, och kom väl inte fram till annat än att även historia är ett slags fiktion, men grundad på dokumenterade fakta. Schama framhöll vikten av historia, att det är mänsklighetens minne som riskerar att förstöras i en tid när vi tror allt finns på laptopen.
Och nog var det en liten digital sak som surrade i publiken precis i de vackra sluttonerna av Brittens War Requiem efter samtalet. War Requiem betraktas med rätta som Brittens mästerverk, där de olika musikaliska enheterna spelar ett slags roller; manliga solister som soldater, kören som sorgeförmedlare och gosskören som oskuldens representant.
Med Radiosymfonikerna, Eric Ericsons kammarkör, Adolf Fredriks gosskör och de utmärkta solisterna Tatiana Pavlovskaya, Andrew Staples och Andrè Schuen, fick detta mäktiga verk ett minnesvärt framförande. Britten infogade i den latinska texten dikter av Wilfred Owen, poeten som dog alldeles i slutet av första världskriget och är känd för sina nakna, realistiska, för tiden rent chockerande skildringar av kriget. Så, sjuttio år efter freden, samma år som Simon Schama föddes, gavs en lektion där nyttan förenades med nöjet. Lyssna, läs och minns det.
