Nazisters sabotage hotar att tysta forskare
Uppsala universitets rektorer: Det öppna samtalet måste försvaras
I början av året utsattes Uppsala universitet för allvarliga attacker på ett antal offentliga digitala föreläsningar och panelsamtal. Med rasistisk våldspropaganda och barnpornografi lyckades utomstående ta över dessa sammankomster. De kallade sig nazister och deras syfte var att skrämma till tystnad och stänga ner. Att attackerna var samordnade och organiserade var uppenbart. Det var seminarier om förintelseforskning och om global demokrati som attackerades. I samtliga fall var det många anonyma inkräktare som tog sin in samtidigt, i ett fall fler än hundra.
På ett sätt lyckades de med sitt uppsåt. Föreläsningarna fick avbrytas. Deltagare blev chockade och rädda. Men inkräktarna lyckades inte helt. Nya digitala rum upprättades och samtalen kunde återupptas.
Konsekvenserna av liknande attacker är förutom deltagarnas traumatiska erfarenheter potentiellt förödande. Forskare drar sig för att anordna utåtriktade arrangemang. Ökade säkerhetsåtgärder för med sig att deltagare måste föranmäla sig, inte kan delta i samtal och på andra sätt interagera med föreläsare. Kort sagt, utrymmet för det öppna akademiska samtalet riskerar att krympa.
Hat och hot om våld mot forskare är dessvärre ingen ny företeelse och drabbar kollegor i andra delar av världen värre än oss. Men vi lever i en ny digital värld som möjliggör effektivare attacker. Extremister, nazister och andra våldsverkare kan organisera sig och sprida sin propaganda över hela världen på ett samordnat sätt. Rörelser som vi redan före pandemin såg växa i västvärlden, grupper som sprider missnöje, misstro och även hat mot vad de uppfattar som politisk korrekthet, har krokat arm med andra grupper med misstro mot demokratiska institutioner och forskningsbaserad kunskap.
De attacker som vi erfarit måste därför tas på största allvar
Det är inte en slump att humaniora och samhällsvetenskap är en måltavla för extremisterna. Vi forskar om människan i samhället, globalisering, och kulturmöten och den akademiska kunskapen kan vara politiskt brännbar. Den dyker rakt ner i aktuella legala och kulturella frågor.
Det ligger en stor utmaning i att ta oss an den rasism och diskriminering mot vissa grupper i samhället som vi ser i många västerländska länder. Hatet får spridning i rekordfart i ett medielandskap där information och desinformation delas snabbare än faktakollen hinner med. Universiteten behöver fortsätta forska om extremism och våld, rasism, sexism och diskriminering. Att studera och analysera dessa och liknande samhällsutmaningar är inte att politisera det akademiska samtalet. Tvärtom är det en självklar uppgift att motverka en sådan politisering.
Det som ses som god forskning och viktig utbildning ska inte styras av de senaste politiska målen eller av vad som prioriteras av den regering som för närvarande sitter på makten. En oberoende akademi med mandat att kritiskt beforska samhällets olika aktörer – inklusive våra demokratiska institutioner och dess kritiker – är absolut nödvändig. Akademisk frihet är tillsammans med oberoende press och rättsväsende några av demokratins hörnpelare. Denna samhällets grundval behöver förklaras och försvaras mer än någonsin och inte bara av universiteten.
Det är i tider när forskare attackeras som värdet av den akademiska friheten och det nödvändiga oberoendet från statlig eller annan styrning blir som tydligast. Där extrema rörelser vill tysta den öppna debatten, välkomnar vi mer debatt och dialog. Där de vill misstänkliggöra akademisk kunskap, vill vi låta forskningen vara fritt tillgänglig och till gagn för samhället och allmänheten. Vi värnar oberoende kritisk granskning och utvärdering av forskning och utbildning, en viktig process för såväl högsta kvalitet som omvärldens förtroende. Öppenhet och transparens måste vara norm. De attacker som vi erfarit måste därför tas på största allvar, de underminerar och avbryter processer av öppen kritisk dialog, granskning och debatt.
Så vad kan göras för att hantera det ökande hotet mot det viktiga öppna samtalet och den akademiska friheten? Vi vet vad som händer och vi vet vad vi som forskare och akademi ska göra. Inte ducka när antidemokratiska krafter tar plats, utan snarare öka vårt deltagande i offentligheten. Erbjuda öppna fördjupande samtal och debatt om svåra frågor, som motvikt till förenklade tvärsäkra svar från påverkansgrupper. Genom att vägra låta oss skrämmas till tystnad och fortsätta det akademiska samtalet står universiteten upp för det öppna demokratiska samhället.
Anders Hagfeldt är rektor för Uppsala universitet, Tora Holmberg är vicerektor humaniora och samhällsvetenskap, Uppsala universitet.
