Tidöregeringen behöver människofientliga SD

Bredvid dem framstår de andra partierna som anständiga

Reaktionen från Johan Pehrson och hans parti på Kalla faktas avslöjande om SD framstår som lite klen, skriver Elina Pahnke.

Sedan Kalla fakta nyligen avslöjade att ett rasistparti lägger skattepengar på att finansiera desinformation har partiet ifråga tagit ett beslut.

De ska fortsätta med sina trollkonton.

Under efterspelet av Kalla faktas välgjorda granskning har många önskat sig att regeringen slutligen ska sätta ner foten. Och visst har samarbetspartierna reagerat.

”Städa upp”, klämde Ebba ur sig.

”                 ”, sa Ulf.


Liberalerna har samtidigt, efter två veckors rotande i den liberala verktygslådan, skrapat fram … ett papper med en uppförandekod. Lite klent, kan tyckas. I alla fall om man utgår ifrån att Tidö-regeringen är mån om att SD ska uppvisa någon sorts generell anständighet. Men är det inte snarare så att de önskar sig det motsatta?

Tidöregeringen behöver Sverigedemokraterna för att rentvå sig själv. Så länge det finns ett ännu vulgärare parti, med ännu groteskare metoder, som driver en politik som är om möjligt ännu mer människofientlig, så kan resten av deras konservativa kollegers rasism förbises, eller till och med kallas anständig.

På så vis gynnar Sverigedemokraternas pajasmetoder Tidöregeringen, även när trollkontonas innehåll riktas mot dem själva. Det kan låta cyniskt, och betyder för den sakens skull inte att man borde låta bli att ifrågasätta regeringens samarbete med ett parti som använder sig av trollfabriker. Men man bör heller inte bli förvånad när det enda Ulf Kristersson kan haspla ur sig är att Jimmie Åkesson borde be om ursäkt.


När jag hör statsministerns ord, och ser Liberalerna vifta med sitt lilla papper, tänker jag på det där kända citatet av Svarta pantrarnas Assata Shakur: ”För mig är ’liberal’ det mest meningslösa ordet i ordboken. Historien har visat mig att så länge som några vita medelklassmänniskor kan leva gott, ta semester till Europa, skicka sina barn till privata skolor och skörda frukterna av sina vita privilegier, då är de ’liberala’. Men när tiderna blir svåra och pengarna blir knappa drar de av sig den liberala masken och du tror att du pratar med Adolf Hitler”.

I det här fallet behöver Liberalerna inte ens dra av sig någon mask – de kan i stället låtsas att de är förfärade över att det parti som grundades av Hitlers fanclub använder sig av ohederliga metoder. Sedan kan det glatt kabla ut sin egen apartheidpolitik – införa visitationszoner och hemliga tvångsmedel – och komma undan med det. När valet står mellan en hemlig trollrasist och en rasist som spelar efter de vanliga reglerna kan den senare nästan verka anständig. Därför kan det vara på plats med en liten påminnelse: den vanliga rasisten är också en rasist.

Naomi Klein om konspirationsteorier, trauma och Israels folkmord

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln