Folkmördarna som kan ta en Oscar
Film om mord på miljoner indonesier nominerad
OSCARSGALAN Nick Fraser, filmredaktör på BBC, utmålar den Oscarsnominerade dokumentären The act of killing som omoralisk snuffmovie (The Guardian 23 feb). Han gillar inte att åldrade medlemmar av paramilitära grupper tillåts gestalta utrotningen av ”kommunister” i 1960-talets Indonesien, då en miljon människor dödades med regimens goda minne. Mördarna spelar sig själva, utklädda till filmgangstrar, och lägger villigt ut både text och bild om den ena godtyckliga avrättningen efter den andra.
Nyss vann denna danska dokumentär, i amerikanske Joshua Oppenheimers regi, en brittisk Bafta. Filmen visades i SVT i höstas. Men om Fraser får bestämma kommer filmen aldrig att sändas i hans kanal. I stället efterlyser han, som seden påbjuder, en skildring av offrens efterlevande.
Det är beklagligt att en programsättare på BBC blundar för dokumentärfilmens vida uttryck och ännu 2014 inte förstår att också den politiska dokumentären kan innebära annat än rak återgivning och offerperspektiv.
The act of killing må vara lika smaklös som snuff (utan att använda våld på riktigt), men det gör den inte mindre angelägen. Efter mångårig research och nära samvaro med förövarna lyckas regissören komma dem in på livet, få dem att uttrycka saker de aldrig annars skulle ha uttryckt, ens för sig själva.
Här ryms inga arkivbilder, ingen smart berättarröst, inga politiska kommentarer. Gärningsmännen, i dag nationalhjältar, klarar sig på egen hand, överväldigade av att berätta sin framgångshistoria.
En av de mer nyanserade är en nuvarande viceminister som under inspelningen ber om en smula mer mänsklighet i filmen-i-filmen, för att tona ned den blodiga historien. Även den indonesiska statstelevisionen är fascinerad och upplåter tablån åt dessa gangsterinspirerade filminspelningar. Mer än en berättelse om ett 50 år gammalt folkmord är The act of killing, som regissören själv replikerar (The Guardian, 25 feb), en bild av dagens skräckregim.
I ljuset av att diktator Suharto också var USA:s man är förstås frågan – inför nattens gala – om Oscarsakademins ledamöter finner filmen alltför magstark och komprometterande. Sett till politisk agenda borde Rithy Panhs The missing picture, om den kambodjanska kommunistregimens övergrepp i det sena 1970-talets Phnom Penh, ligga bättre till – nominerad som bästa utländska film. Små volymer arkivmaterial kompletteras med lerfigurer som ger lika delar dokumentär och essä. Formmässigt är nog ändå detta fint personliga arrangemang i mesta laget för en traditionstyngd jury.
