Han fick fem år på övertid
Jack Hildén hyllar grovjobbaren från Ödeshög
Jag minns tydligt en sekvens från dokumentären om Sveriges VM -94, där laget sjunger nationalsången. Kvartsfinalen mot Rumänien. Kameran panorerar, så som den alltid gör, förbi alla ansikten. När Klas Ingesson kommer in i bild så står han och skakar. Man undrar vad som hänt, om han är väldigt nervös.
Men när sången ebbar ut så liksom exploderar han av oförlöst energi och skriker: Kom igen nu FÖR FAN! Utbrottet följs av att de andra lagkamraterna skriker varianter av samma sak, och min känsla var alltid att det var Ingesson som gav en extra dimension styrka till den där matchen. En match som toppar det mesta. 4-4 mot Tyskland i Berlin framstår som en uddamålsvinst mot Liechtenstein.
Men det var inte bara då. Ingesson var en av de verkliga förgrundsgestalterna i turneringen, som jag bara upplevt på VHS men liksom de flesta har jag en känsla av att ”jag var där” och badade i fontäner. Ändå hamnade han lätt i skymundan när Brolin och Dahlin gjorde mål som var lättare att ge omedelbar uppskattning.
Uppskattningen kom, kanske lite för sent och i underkant. Den profil Ingesson hade på plan som grovjobbande slitvarg (en roll som haft efterträdare i till exempel Tobias Linderoth men aldrig med samma pondus) var egenskaper han också tillskrevs som människa och tränare. En kämpe som få.
För inte alls länge sen tränade han topplaget Elfsborg, i rullstol. Han avgick den 16 oktober och hyllades i säsongen sista hemmamatch mot Djurgården. Spelarna och supporters hade tröjor med texten ”Keep the faith”. Det fick Ingesson se på tv.
Just cancer är en sjukdom fylld av symbolik, varav en är att man kämpar mot den. Man slåss mot cancern. Det finns så många starka människor som drabbas, och som på grund av sin karaktär beräknas ha en bättre chans att vinna matchen. Klas Ingesson var en av dem.
Det hördes om och om igen att om någon skulle klara sig så var det han. Det gjorde han inte. Det har sällan (eller aldrig) att göra med moral eller inställning. Men som Thomas Ravelli sa direkt efter beskedet så har Ingesson levt i fem år med diagnosen, och har egentligen funnits på övertid. Vetskapen om detta gjorde mig inte mindre överraskad och sorgsen när nyheten kom.
