Planka på SL:s regnbågsbuss
Nyligen hamnade finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) i blåsväder med sina uttalanden om SL-kort och chipspåsar. Samtidigt kritiseras SL:s styrelseordförande tillika trafik- och planeringslandstingsrådet Christer Wennerholm (M) i ett antal artiklar i Svenska Dagbladet med anledning av de många stolar han sitter på i kollektivtrafikbranschen.
SL är inte så populärt. Den stockholmska lokaltrafiken kan sammanfattas som dyr, överbefolkad och försenad. En enkelbiljett, om så bara för en hållplats, kostar 40 kronor. Jag skäms när jag ser turister förvirrat ta upp plånboken men riktigt arg blir jag när talet om miljön inte alls rimmar med den lokala politiken. Någon ny tunnelbana lär vi inte se. Bara dyr kosmetika, som spårvagnslinjen till Hamngatan.
I går lanserade SL sin kampanj inför Pride: ”Vår stoltaste buss någonsin”. På Facebook uppmanas folk ladda upp sin profilbild och tillsammans skapa en stor regnbåge. Mycket vackert. Det kallas pinkwashing – att marknadsföra sin hbt-vänlighet och därmed förbättra varumärket. Ett tomt tal om allas lika värde samtidigt som klassföraktet lyser från SL:s ledning och många människor knappt kommer att ha råd med SL-kort.
Nu är det förstås inget egentligt fel med själva kampanjen. Bussen blir säkert fin. Jag klandrar inte de som lagt upp sin bild. Men själv skulle jag hellre göra som planka.nu lobbar för: ladda upp en plankalogga.
