Slutet för en hustyrann
Miss Violence visar borgerliga familjen med dess gömda hemligheter
FILM Den borgerliga familjen med dess gömda hemligheter är ett populärt tema inom dramatiken. Det är också temat i den grekiske regissören Alexandros Avranas film Miss Violence. Den börjar med en glad och idyllisk födelsedagsfest som slutar med en chock: det elvaåriga födelsedagsbarnet hoppar från balkongen och tar sitt liv. Något som familjen inför offentligheten framställer som en olyckshändelse. Fasaden måste hållas blank och välputsad.
När några socialinspektörer kommer för att inspektera hur familjen egentligen har det är allt snyggt och perfekt ordnat. Tjänstemännens snuskiga fantasi är inte tillräckligt utvecklad för att ana hundarna som ligger begravda under den borgerliga anständigheten.
Filmen är en attack mot den patriarkala ordning som gör mannen till obestridlig kung. Här i gestalt av en ryande husfader som inte ens drar sig för att kommendera sin dotter att örfila lillebror, som i sin tur blir utskälld och straffad för att han utan att reagera tar stryk av en flicka. Annat otäckt i tystnadens terror och skenbara normalitet ska här förtigas.
När upplösningen nalkas finns en scen som skulle få Hitchcock att nicka gillande: medan hustyrannen med sexuella övergrepp på det samvete han inte äger slevar i sig glass putsar den kuschade hustrun bestick, i gradvis stigande skala: kaffeskedar, större skedar, gafflar, knivar och avslutar med den stora, vasslipade förskäraren.
Miss Violence är en film som med sin accelererande och brutala dramatik skulle kunna få Lars Norén att avundsjukt fråga sig varför han inte skriver för filmen.
Fotnot: Filmen visas på Stockholm filmfestival 14 november.
