Podden om hypokondri är som en varm kram
”Är jag sjuk?” får mig att inse att jag inte är ensam
När jag fick barn förra året eskalerade min hypokondri. Jag, som alltid varit livrädd för att bli sjuk, förflyttade på en sekund all min hälsoångest från mig själv till min son. De första månaderna som mamma är mest ett töcken så här i efterhand, jag kunde bara tänka på att mitt barn absolut inte fick hosta eller nysa – då kunde det ju vara RS-virus och då skulle han kanske dö. Började febertermometern ens närma sig 37,5 var jag redo att ringa barnakuten och jag vågade inte träffa någon utanför den närmsta familjen. Jag skulle vara den vuxna och trygga i rummet, men kände mig som en blöt fläck på golvet.
Det var först för några månader sedan, när min son var över ett år gammal, som jag förstod att mitt beteende inte var helt friskt. Insikten kom när jag av en slump hörde ett avsnitt av P1:s ”Kropp och själ” där Emelie Uggla, hypokondriker och programledare för podden ”Är jag sjuk?”, gästade. Hon berättade om sin första tid som förälder, när hon var så rädd för att smitta sin dotter med något virus att hon knappt vågade röra henne.
Helt plötsligt kände jag mig inte lika galen. Någon annan, en kvinna som dessutom verkade vara helt normal, hade upplevt samma ångest. Skammen jag känt över mitt beteende började långsamt rinna av mig.
I podden ”Är jag sjuk?” pratar Emelie och hennes partner Nisse Hallberg, båda hypokondriker, med läkaren Jesper Salén (känd från 90-talssåpan ”Vita lögner”) om sjukdomar och oro. De berör lättsamma ämnen som huvudvärk och hemorrojder, men också tyngre som cancer och självmord och försöker reda ut när man egentligen bör söka hjälp hos vården. En 100 000-kronorsfråga för oss med hälsoångest.
Det är underhållande och roligt – men för mig är det framför allt som en mjuk, varm kram. Det finns fler som jag. Jag kanske är en neurotisk tok som nu fått ytterligare en person att projicera min ångest på, men jag är åtminstone inte ensam.
