Mattias Gardell: Gå inte i fällan
Tal om hämnd mot terrorn för oss närmare det apokalyptiska raskrig som IS och extremhögern vill ha
Ett uppenbart syfte med terrorattacker är att skapa panik. Terrorister vill att vi ska reagera emotionellt, inte rationellt. Att människor i gemen grips av fruktan då det fasansfulla våldet slår till i vardagen är fullt begripligt. Desto större anledning för våra förtroendevalda ledare att reagera klokt, eftertänksamt och ansvarsfullt. Av våra politiska ledare måste vi kunna förvänta oss att de inte reagerar i panik och rusar in i de fällor terroristerna lagt för oss.
När president Hollande talar om Parisattackerna som en ”krigsförklaring” och utlovar att ”hämnden kommer att bli skoningslös” reagerar han som George W Bush efter 11 september. Som en sårad björn. Då initierade Bush det krig mot terror som destabiliserat länder och regioner, skördat miljoner människoliv och tvingat ännu fler människor på flykt från Afghanistan, Somalia, Irak och Syrien.
Om kriget mot terror minskat antalet terrorattentat? Inte alls. Enligt Global terrorism database hade antalet terrorattacker stadigt minskat under 1990-talet, från nära 5 400 (1993) till 1 800 (år 2000). Under kriget mot terror ökade antalet terrorattentat explosionsartat. Efter ett årtionde var antalet attacker uppe i 9 000 årligen, framme vid 2014 rekordhöga 17 000 terrorattentat.
Under kriget mot terrorismen legaliserade Bushadministrationen förhörsmetoder som bröt mot tortyrförbuden i amerikansk och internationell rätt, upphävde Genèvekonventionen och trumfade igenom övervakningslagar som allvarligt inskränkte de grundlagsskyddade fri- och rättigheter terrorkriget skulle beskydda.
Fort gick det. Patriot act röstades igenom med stående ovationer efter några timmars behandling i oktober 2001, trots att ingen kongressledamot rimligen hunnit läsa igenom den 342 sidor långa lagtexten ordentligt.
Igen låter Hollande som ett eko. ”Vår författning måste ha svar mot dem som vill krossa den”, sade Hollande, och uppmanade den lagstiftande församlingen att skyndsamt ”förändra konstitutionen” för att ge myndigheterna rätt att frånta fransmän födda i Frankrike sina medborgarskap, bygga ut övervakningssamhället och införa nya antiterroristlagar som allvarligt inskränker den frihet som skulle försvaras.
Låt oss hoppas att den panik Stefan Löfven gav uttryck för när han började tala om stängda gränser, kontroll av biometri i pass, hemlig dataavläsning och befogenheter för säkerhetspolisen att infektera datorer med trojaner hinner lägga sig innan riksdagen går till beslut. Lagar ska inte stiftas i affekt. ”Det är precis det öppna, fria, demokratiska samhälle som de här terroristerna vill förgöra”, sade Löfven för att därefter bli lika kontradiktorisk som Hollande, ”och det samhället kan vi bara försvara genom att slå hårt mot terrorism och terror”.
Besinna dig, Löfven. Terror är en känsla. Den kan inte motas med bomber. Försvinner inte hur hårt du än slår. Kriget mot terror bär med sig den fruktan som skulle bekämpas. Terrorism är en metod. Det går inte att förklara krig mot en metod. Den måste mötas med andra medel. Det öppna samhället kan inte försvaras genom att sluta sig, det fria samhället kan inte försvaras genom att inskränkas och demokratin kan inte försvaras med odemokratiska åtgärder. Demokrati kan enbart försvaras genom mer demokrati.
Den islamiska staten är inget mysterium. Dess bakgrund kan spåras till det amerikanska angreppskriget mot Irak som friställde Saddams säkerhetstjänst och militära officerare. Dessa försöker nu ta tillbaka makten genom en allians med Abu Bakr al-Bagdhadis salafi-jihadister, vilket förklarar den ovanliga kombinationen religiösa apokalyptiker som bygger en stat.
Nationsidén är monokulturell. Alla kan bli medborgare, förutsatt att de ger upp sin särskiljande annanhet. Kristna, judar, shiiter, yazider, kurder, nigerianer och svenskar kan liksom sunniter av alla de slag bli medborgare i den islamiska nationen om de upphör att vara kristna, judar, shiiter eller något annat och skriver under på just den definition av salafitisk sunnism den islamiska statens ledning bestämt vara den enda rätta.
I detta motsvarar nationsidén Sverigedemokraternas idé om ”öppen svenskhet”. Enligt Björn Söder kan judar, kurder, samer och tornedalingar bli svenskar om de upphör att vara judar, kurder, samer och tornedalingar och konverterar till det slags svenskhet Sverigedemokraterna bestämt är den enda rätta.
Monokulturalismens idé att social harmoni vilar på likhetsprincipen – lika barn leka bäst – må vara förförisk men bryter mot allt vi känner till om människan, som överallt och i alla tidsåldrar präglats av olikhet, inte likhet. De politiska projekt vi känner till från historien som försökt skapa ett samhälle byggt på likhetsprincipen – från fascism och frankism till Enver Hoxhas Albanien – har alla krävt en stor våldsapparat och ett utbyggt övervakningssystem, men ändå misslyckats. Monokulturalism fungerar helt enkelt inte. Människan kommer att göra motstånd enbart genom att vara människa.
Terror, statlig eller ickestatlig, är en av monokulturalismens främsta metoder. På 2000-talet inledde Peter Mangs ett ”uppror mot mångkulturen”. Under nära åtta år bedrev han ett ”lågintensivt terrorkrig” mot alla de Malmöbor som var svenskar på fel sätt genom att samtidigt vara svarta, romer, muslimer, judar, albaner.
Genom handlingens propaganda försökte han mana andra raskrigare till efterföljd. Att de inte skulle vara så många, det förstod han, men betonade att det ”inte behövs så många för att få det att funka. Spänningarna i Europa är så stora att en handfull i varje land skulle räcka för att kicka igång raskriget”.
Mangs gladdes åt att de vita raskrigarna såg ut att få hjälp av jihadister. Pekade på terrorattentaten i Paris och Köpenhamn som tecken på att ”de extrema muslimerna blivit inspirerade av germansk funktionalitet”, tagit efter det ledarlösa motståndets terrortaktik.
Monokulturalister på båda sidor vet således att dra nytta av varandra. Få demokrater i affekt, försöka få demokratier att skaka samman genom att i panik agera som något annat än demokratier. Antimuslimska demagoger har inte varit sena att utnyttja attentaten i Paris för att hetsa mot alla muslimer. I Frankrike har en våg av våld drabbat helt oskyldiga muslimer. I Toulouse angreps en kvinna och hennes barn med stickvapen, i Blaye angreps muslimer på en kebabrestaurang med basebollträn, knivar och skjutvapen, i Marseille knivskars en kvinna i slöja på öppen gata, i Cambrai sköts en muslimsk man i ryggen, i Brest besköts en moské, i Pontivy misshandlades en man med arabiskt utseende av fem, sex angripare.
Att de som utförde attackerna i Paris sympatiserade med IS står klart. Huruvida attentaten verkligen planerades centralt från Islamiska staten i Syrien vet vi ännu inte.
Terroristerna hänvisade till den Islamiska staten som tog åt sig ”äran”. Dess strateger vet att dra nytta av varje antimuslimskt angrepp. Ju otryggare muslimer här blir, desto lättare att locka dem till den Islamiska staten. Hollandes tal om hämnd och krig kommer ge IS fler rekryter, föra oss ett steg närmare det apokalyptiska krig mellan ”väst” och ”islam” som båda sidors monokulturalister drömmer om och tror sig kunna gå segrande ur.
Låt oss inte gå i den fällan. Om IS lärt sig av historien, kan vi göra det också.
