Så bör du fira 1 maj i brunhögerns Sverige
Regeringen slaktar skolan, äldreomsorgen och sjukvården och de rikaste slippa undan – det behöver inte vara så
Det är första maj i dag, arbetarrörelsens dag. Mitt uppdrag är att skriva något hoppfullt om vänsterns framtid, om rättvisa och solidaritet.
Problemet är att jag har svårt att tänka visionärt eftersom jag är fast i ett raseri som handlar om nuet.
Kanske kan man börja här: Swedbank gjorde en vinst på nästan tio miljarder kronor första kvartalet i år. Ja du läste rätt, första kvartalet. Krisen är här men den drabbar sannerligen inte alla.
Eller så börjar man med detta: För ett par veckor sedan meddelade finansminister Elisabeth Svantesson att hon tänker slakta den svenska skolan. Svantesson låtsas att hon inte skär ner. Men eftersom inflationen är så hög så blir det mindre pengar i praktiken. Väldigt mycket mindre pengar.
Svantesson vet vad hon gör. Ändå säger hon: vi satsar.
Jag orkar inte med dessa lögner längre. De är farliga. Vi borde inte acceptera dem.
Skolan är inte vad som helst i ett samhälle. Den är själva hjärtat.
Det barn som inte får redskap för att kunna bli en medborgare, riskerar som vuxen att bli andras människors tjänare eller slav. Kunskap och bildning är nyckeln till den enskildes frihet, och i förlängningen en fungerande demokrati. Att lära sig läsa är att lära sig tänka, och den svenska skolan har formats ur en övertygelse om att alla barn har samma rätt till kunskap. Detta, vill jag påpeka, är i grunden en liberal människosyn, som delar av den nuvarande regeringen åtminstone med läpparna bekänner sig till.
I dag är skolan en skojarnas marknad, där skolföretag säljer snabba fixar till eleverna i form av fejkade betyg. I veckan flaggade Totalförsvarets forskningsinstitut för riskerna med ett utbildningssystem som är så avreglerat att det inte finns några hinder för främmande makt att investera i det och påverka det demokratiska samhället i en negativ riktning.
Det är så oerhört sjukt.
Överväg om du tycker att det är rimligt att vi samtidigt som vi skär ner på skolan lägger åtta miljarder av våra gemensamma resurser på att sponsra medelklassens hemstädning
Nu läggs till detta haveri massiva nedskärningar. Vi kommer att få se färre lärare, sparkade elevassistenter, större klasser. Fler barn kommer att gå ut grundskolan med ofullständiga betyg. Ungar med NPF-diagnoser kommer att få ännu mindre stöd än i dag, och deras föräldrar blir mer och mer desperata och utmattade.
Placera denna sanning bredvid det vi vet om barnen som i dag rekryteras in i gängkriminalitet och fundera på vad effekterna blir. Överväg om du tycker att det är rimligt att vi samtidigt som vi skär ner på skolan lägger åtta miljarder av våra gemensamma resurser på att sponsra medelklassens hemstädning, eller på att Swedbank gör 10 miljarder i vinst på tre månader.
Jag tänker på skolminister Lotta Edholm, friskolelobbyisten. Jag tänker på Ebba Busch och på hennes hycklande omsorg om sjukvården. Jag tänker på Jimmie Åkesson och hur han i alla år har utgett sig för att bry sig om svenska pensionärer och låtsats vara vänsterpopulist, samtidigt som han suttit i välfärdskapitalets knä.
Nu ska detta gäng med gemensamma krafter och i stor enighet skära ner i skolan, äldreomsorgen och sjukvården, samtidigt som de låter de rikaste slippa undan.
I ett solidariskt, eller ens ett något mer civiliserat samhälle hade det självklara varit att hjälpas åt nu. Inte i Sverige, detta världens extremaste land. Här ska ungarna betala med sin framtid för de rikas elstöd.
Det värsta är att det inte hade behövt vara så här. Sveriges ekonomi är i grunden stark, Svantesson hade enkelt kunnat säga: Det är detta vi har sparat till i alla år, nu ska pengarna användas. Hon hade också kunnat säga: vi inför en värnskatt för skolan, det är rimligt att de som har det bäst nu hjälper till lite mer.
Till exempel hade Swedbank kunnat pitcha in med en miljard eller två.
Men ingen föreslår något sådant. Inte heller oppositionen. Jag tittar i Socialdemokraternas budgetförslag. Där finns några miljarder mer till välfärden, men inte så att det räcker. Det är obegripligt.
Svantesson använder krisen för att ytterligare försvaga det redan försvagade gemensamma. Hon gör det med ett pennstreck, så enkelt. Hon gömmer sig bakom snack om inflationen, men den som kan det minsta om dessa frågor förstår att det inte är inflationsdrivande att se till att lärare och elevassistenter slipper få sparken. Både högern och SD låtsas värna bildning och lärande, men slår nu sönder fundamenten för just detta.
Sanningen om krisen är att alla bördor, alla kostnader ska bäras av de svagaste
Jag är trött på att krisens logik diskuteras enbart av experter och bankekonomer, människor som inte själva drabbas av den. Hur hittar vi ett annat språk för det som pågår, ett samtal som fler får delta i?
Det bästa man kan säga om krisen är väl att den gör allt så tydligt. Sanningen om krisen är att alla bördor, alla kostnader ska bäras av de svagaste.
Det är första maj i dag och jag vet att svenskarna inte gillar kollektiva aktioner, men något måste ske nu och dagarna, månaderna och åren framöver.
Lärarna måste ut på gatorna och protestera.
Föräldrarna måste ut på gatorna och protestera.
Medborgarna måste ut på gatorna och protestera.
Det behövs protester i varje kommun, utanför varje skola.
Vi behöver inte ha det så här.
Det får räcka som vision denna blåbruna mandatperiods första 1 maj.
