Kasta ut Facebook som en otrogen karl
Göran Sommardal om mediernas olyckliga äktenskap med nätjätten
Medier. För varje ny artikel jag läser om Facebooks allt mer överväldigande inflytande över nyhetsflödena, självrådigare publiceringsregler och dess evigt påökta annonsintäkter, desto mer slående framstår relationen mellan Medierna och Fejjan som ett gängse borgerligt 50-talsäktenskap: olycksaligt och oupplösligt.
Medierna kvider över sin hjälplöshet och Fejjans allt starkare dominans, senast i Jan Schermans skepnad i Aftonbladet Kultur (16 aug).
Därmed preciseras bilden av den försummade och ekonomiskt och yrkesmässigt kringskurna hemmafrun, som inget hellre gjorde än lämnade sin urtråkiga man, om det inte hade varit av rädslan för Hur gick det sen?
Tidigare texter på exakt samma algoritm-tema publicerade Yle:s nyhetschef Jonas Jungar (17 april) och på liknande vis Ehsan Fadakar i Breakit (17 maj). Alla jämrar sig på samma hjärtskärande vis över bristen på visad hänsyn och medinflytande och Fejjans jag-vet-bäst-attityd.
Medierna fortsätter att trippa som för att inte irritera sin strängt upptagne parter. Inte ge anledning till bråk och uppbrott. För vad skulle jag/vi/Medierna ta oss till utan Fejjan, utan dennes ställning och anseende ute i den stora världen? Vad skulle lilla jag ta mig till om Fejjan inte tog hand om mig? Fortsatt vill jag gillas på Facebook, både Aftonbladet, Yle och public service.
Inte ens när Fejjan började vänsterprassla med Telia (fri tillgång också utan surfpott) kunde Medierna ta modet till sig och klaga på ”den rätte” utan i samlad tropp tultar man i väg till kulturministern för att hon ska tala Telia till rätta. När den otrogna Fejjan lika gärna kunde ha prasslat med Telenor, Comviq eller 3. Men det är ju alltid först och främst den andra kvinnans fel när mannen är otrogen.
Är det verkligen ingen som vågar kasta ut karln, med badvatten och allt?
Jag ser framför mig de svenska (och norska) mediedirektionerna, fyllda till bristningsgränsen av medelklassens medelåldriga maktutövande nyhetsjournalister, de mest fantasilösa av alla bläcksuddare och eterpratare, grubblande och bubblande: Hur ska vi få ordning på Fejjan?
Varför vågar ni inte inse att det är journalistiken och medieinnehållet som utgör tillgångarna i hushållet, utan vilka klickknapparna förlorar det mesta av sitt lockande värde?
Ta bort dem, bli ogillade! Kasta ut karln! Det behövs ingen skilsmässoadvokat för att räkna ut vem som i längden kommer att vinna på affären.
