Häxjakten på muslimer har nått en ny nivå
Bevis? Nej, för Expressen räcker vaga påståenden
Jag kände inte till Ramsis ”Moosa” Assal innan jag läste Expressens artikel om honom.
Efter att ha läst reportaget vet jag ännu mindre.
Moosa Assal arbetar på Blå Huset i Tensta och på Fryshuset i Stockholm. Han har ett Instagramkonto med femtiotusen följare där han varnar för sekter som IS och där han pratar om hur ungdomar i orten ska lämna kriminaliteten. Han hjälper till med traumaarbetning och medlar i konflikter.
Allt detta framgår i Nina Svanbergs över tiotusen tecken långa artikel om Moosa Assal.
Men fokus för artikeln är någonting annat. Rubriken lyder: ”Rappare lämnar gängen för strikt islam – oron: ”En inbyggd konflikt”.
Sedan följer en rad vaga påståenden om Moosa Assal.
Han har poserat med rappare på bild, och antyds därför vara orsaken till att de lämnat musiken bakom sig.
Han påstås ha en ”Sauditrogen kvinnosyn”, vilket aldrig beläggs. Han sägs inviga ungdomar i en ”inriktning som går stick i stäv med de demokratiska värderingar som vi har i Sverige”.
Allt detta låter minst sagt oroväckande. Jag letar i artikeln efter bevis på hur detta har skett, eftersom jag förutsätter att en seriös journalist måste ha belägg för den här typen av påståenden för att motivera den stort uppslagna artikeln om Assal.
Men jag hittar ingenting.
Som så många gånger tidigare när praktiserande muslimers arbete med ungdomar har beskrivits i medier räcker det med att insinuera att någonting inte stämmer, för att plantera bilden av att personen ifråga är både yrkesmässigt olämplig och extrem.
I artikeln tillfrågas bara två personer specifikt om Assals arbete. Båda har gjort karriär på den här typen av vaga lapptäckesanklagelser mot muslimer: opinionsbildaren Sofie Löwenmark och den tvivelaktiga experten Magnus Ranstorp, vars källmaterial jag tidigare granskat på den här sidan.
Kanske vet de någonting om Moosa Assal som inte jag vet. Men ingenting sådant framgår av Expressens publicering. Däremot berättar de om vad han inte gör.
”Se på hans Instagram. Inga kvinnor är avbildade och han aktar sig för att prata om att man inom islam anser att homosexualitet är förbjudet” säger Sofie Löwenmark.
Är det detta som motiverat publiceringen? Isåfall går det bara att konstatera att häxjakten på muslimer nu nått en ny nivå. Den handlar inte ens längre om vad man säger, utan om vad man låter bli att prata om. I ett sådant publicistiskt klimat kommer vem som helst snart att pekas ut som extremist.
