Bildning med för lite Liv
TV Liv och Horace i Europa, SVT:s kultursatsning i sex halvtimmeslånga delar, är en hybrid som jag nästan misstänker är skapad för att reta sådana som jag. Horace Engdahl, bildningsnestor, och Liv Strömqvist, feministisk satirtecknare. Något mer omaka kan man knappt föreställa sig. Ändå: de verkar trivas ihop. Roligt. Fast mest för dem.
Mindre roligt är att åtminstone de två första avsnitten skildrar samtal helt på hans villkor. Den äldre mannen berättar, den yngre kvinnan lyssnar. Hon säger något, han fyller i och broderar ut. Eller så finns hennes repliker inte alls i en dialog utan bara som solitär, isolerad kunskap. Om kvinnor och sånt.
De traditionella bildningsresorna var ett över- eller övre medelklassprivilegium när unga män (mest) åkte ut i Europa för att se och uppleva tillgänglig kultur. När Horace och Liv beger sig ut är själva den sökande delen bortrationaliserad. De åker omkring för att undervisa. Varandra eller oss tittare.
Det senare är inte jättekonstigt – sökande är inte så tv-mässigt – men jag undrar ändå på riktigt vem som ska tycka om programmet. De som redan kan sin Goethe somnar i soffan, de som inte gör det kommer inte blir så mycket klokare.
