Fascinerande om tysk hårdrock, kalla kriget och paranoja

I ”Wind of change” försöker man gå till botten med märkligt rykte

Av: Sandra Wejbro

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

The Scorpions – i CIA:s klor?
Foto: PERNILLA WAHLMAN
The Scorpions – i CIA:s klor?

När jag växte upp hade killarna Samantha Fox på väggarna och Scorpions ”Wind of change” i kassettbandspelaren. Det känns som hundra år sedan. Nu finns jordens alla bröst ett knapptryck bort och det hopp som genomsyrade Sovjets kollaps har drunknat i putinism.

Men är sanningen bakom låten ”Wind of change”, som blev ledmotiv till tidens frihetslängtan, mer cynisk än man tidigare trott? Journalisten Patrick Radden Keefe, känd för reportageboken ”Säg inget” om terrorn i Nordirland, undersöker detta i podden som heter just ”Wind of change”.

Ryktet han har hört, från en vanligtvis trovärdig källa, är att det i själva verket är CIA som skrivit låten. Det är en smått skrattretande tanke. De tyska hår(d)rockarna i Scorpions var populära i dåvarande östblocket, men skulle verkligen CIA värva sångaren Klaus Meine, en godmodig spelevink, som hemlig agent? Eller så vore just det diaboliskt slugt.

I åtta avsnitt följer Radden Keefe ledtrådarna rakt in i ett kaninhål av Kalla kriget-paranoja, rockmyter och spionromantik. Fram träder en bild av CIA som en organisation lika hemlighetsfull som den är mallig, med en lång tradition av att använda populärkultur som ett till synes ofarligt propagandavapen (via boken ”Dr Zjivago” och i mängder av Hollywoodfilmer) eller för att rent fysiskt ta sig in i stängda miljöer (som Sovjetinfluerade delar av Afrika med hjälp av en ovetande Nina Simone).

Vi landar också i den fascinerande historien om Scorpions manager Doc McGhee, mannen bakom den banbrytande rockfestivalen i Moskva 1989 där Meine ska ha fått idén till ”Wind of change”. Några år tidigare åkte McGhee fast i en enorm narkotikahärva med kopplingar till den CIA-anknutne Panamadiktatorn Manuel Noriega, men slapp konstigt nog sitta en enda dag i fängelse.

Det råder knappast brist på märkliga omständigheter. Med humor och en rejäl dos självdistans vädrar Radden Keefe misstanken att ryktet han ägnat en hel poddserie åt i själva verket är planterat av CIA. Jakten på konspirationer slutar uppenbarligen bara när man själv sätter stopp.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.