Den breda filmen bär upp den smala
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-08-29
Sveriges Biografägareförbund svarar Jon Asp om svensk filmpolitik
REPLIK. I Sverige fortsätter vi in i ”biodespotins monumentala fördumning med allt färre möjligheter och allt färre protester”, skriver Jon Asp på Aftonbladets kultursida.
Äntligen hemma i huvudstaden efter sommarlovet har Asp svårt att hålla tillbaka besvikelsen över att många filmsalonger visar tittarsuccéer istället för det förfinade utbud han själv efterfrågar – just denna dag den franska filmen Den lille prinsen. Det här är en film som sista veckan den visades i hela Sverige hade endast 179 besökare. Vi beklagar att Asp inte hade tillfälle att se Den lille prinsen under de två månader den visades, men det går inte hävda att det funnits dåligt med utrymme i biosalongerna.
På kultursidorna hör man sällan några fina ord om den breda filmen med många besökare, en filmkultur som med Asps ordval är ”fördummande”. Detta till förmån för den smalare filmen, som underförstått har större kulturella värden. Här missar Jon Asp hur filmbranschen och Sveriges biografer fungerar. Filmer med många besökare gör det möjligt att underhålla filmsalonger, investera i nya digitala projektorer och anställa personal som gör att biografägare också kan visa filmer som inte ger samma intäkter. Succéerna möjliggör även att visa smalare filmer med en mindre publik.
Olika typer av produktioner verkar därför i symbios med varandra och är varandras förutsättningar.
Det är just dessa marginaler som Sveriges politiker nu drastiskt minskar, genom den höjning av biomomsen som planeras att genomföras vid årsskiftet. En höjning som innebär att film får högre moms än teater och opera – det förra är en kulturform som är tillgänglig för människor över hela landet, medan det senare i huvudsak finns för en redan väletablerad publik i storstäderna. Om Jon Asp menar allvar med sitt omhuldande av svensk film så bör han oroa sig mer över att filmpolitiken pressar marginalerna för biograferna och minskar utrymmet för det smala än oroa sig över bristen på ”protester” i en redan brokig filmbransch.
Avslutningsvis noterar vi Jon Asps referens till Frankrike. Frankrikes filmkultur har många behållningar, men den har också genomgående omgärdats av goda förutsättningar av franska politiker. Frankrike bibehåller sin låga moms på biobesök, samtidigt som Sveriges chockhöjs. I Frankrike var viljan att gynna biobesök tidigare så stor att politikerna till och med förbjöd långfilmer på tv på lördagskvällar.
Det är inte en reglering vi tror är positiv, men exemplet visar hur filmpolitiken och biobesöken omhuldats på ett annat vis i Frankrike än i Sverige. Därtill har vi det uppenbara – det finns ett helt annat publikunderlag i ett land med 66 miljoner invånare jämfört med ett land med 9,6 miljoner.
Peter Fornstam
ordförande Sveriges Biografägareförbund
