Givetvis vägrar jag läsa Expressens krogkritik
Idén är irriterande bra – som att låta Zlatan recensera Hamlet
Expressen Kulturs serie med matkritik är en så bra idé att det är obegripligt att den kommer först nu. Låta kulturskribenter gå på restaurang och recensera dem som … kulturskribenter. En enkel idé (just därför är den bra) som säljer sig själv. Däremot har jag inte läst en rad och kommer inte göra det heller, delvis på grund av bitterhet över att vi på Aftonbladet inte hann före, men framför allt på grund av kultursidans sinnesrubbade klickrubriker (”Så blev jag knullad av servitören – men kalvhjärnan var god!”) som jag vägrar uppmuntra.
Dessutom är det lättare att irritera sig på poserande skribenter som slentrianmobbar ”Södermalm” än på restauranger med hög svansföring och ”schysst rödpang”. Även om det senare förvisso också är irriterande. Under en svag period av livet snöade jag helt in på restaurang Smörtaxen i Landskrona, som har bordssläpp någon gång i halvåret och de tar slut på några minuter. Men efter ett tag kunde jag inte längre ignorera den skavande känslan inför formuleringar som ”mycket smör och mycket sås” eller ”därefter seglar fyra retare in”, och det nådde vägs ände nu när de lanserade sitt ”safari-avslut”, vad det nu är, med djurmasker.
Det finns en förnedrande passivitet i normen att inte möta sina fiender med samma medel
Hittills verkar Expressens satsning gå ut just på att lustmörda hippa hak lite på löpande band.
Att det uppstått en debatt där restaurangerna och dess försvarare gör uppror, är intressant. Båda har ju rätt. I ”P3 Klubben” menar Kristofer Andersson att restaurangerna inte kan vinna hur de än gör. Man svarar inte sina kritiker, eftersom kritik är en konstform och den går inte ut på att göra upphovspersonerna nöjda. Det stämmer ju, tyvärr. Men det borde kanske inte stämma. Nästa gång någon av mina böcker sågas ska jag göra ett nummer av att gå till attack. Det finns en förnedrande passivitet i normen att inte möta sina fiender med samma medel, särskilt eftersom man faktiskt lagt ner mycket mer tid på verket än den som avfärdar det. Att driva en restaurang verkar fruktansvärt på alla sätt (mycket baserat på ”The Bear”) och att klaga på dålig service är det enklaste och osexigaste som finns.
Vinnarna på det här konceptet är alltså läsarna och Expressen, vars idé blivit en rättmätig succé. De omskrivna restaurangerna är garanterat orättvist behandlade, men det är ju dessvärre hela poängen. Som att låta Zlatan recensera ”Hamlet” – det kommer inte bli bra i traditionell bemärkelse, men NÅGOT kommer det bli, dessutom något man garanterat vill läsa.
Konceptet utvidgar den insomnade matkritiken, som i alltför hög grad finns till för de redan invigda. Jag brukar läsa DN:s restaurangrecension på helgen eftersom… ja, den finns där, och jag har papperstidning och vill äta en lång frukost. Recensenterna tycks röra sig inom en radie av ungefär femtio meter på Östermalm, och gnäller på höga priser och hög ljudnivå. Om Expressen ska göra sin bevakning så subversiv som den gör anspråk på kanske de borde röra sig utanför ”Södermalm” också.
