Skåne - ett Bonnierland
”Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad går samman”. Så lyder rubriken i Sydsvenskan.
I HD skriver man: ”Sydsvenskan köper Helsingborgs Dagblad.”
Samma affär – men två olika verklighetsbeskrivningar.
Sådant kommer att bli mer sällsynt.
Att likriktningen kommer att öka och journalistiken bli sämre när nyhetskonkurrensen upphör är en bara alltför förutsägbar effekt av att hela västra Skåne nu förvandlas till Bonnierland.
Vi får färre journalister, färre vinklar, färre berättelser. Och en smalare åsiktskorridor: sedan Arbetets nedläggning har HD via sin kultursida varit Skånes enda radikala röst. Den sista galliska byns dagar är nog räknade nu.
Bakom köpet ligger upplage- och annonstapp. Dagspressen har svårt med övergången till nätet. Det är en krass sanning. Men inte hela sanningen. Sydsvenskan gör vinst. HD har varit en vinstmaskin i många år, och dagens måttliga förluster är knappast större än att ägarna klarat skivan om de återinvesterat sina gamla vinster. De var inte piskade att sälja det anrika familjeföretaget – de ville.
Tidningsledningarna talar om samordning. Det betyder på affärsspråk nedskärningar och likriktning.
Det är själva poängen. Man slipper konkurrens, kan sparka journalister och sedan sälja samma annonser och samma artiklar i allt fler kanaler. Monopolet minimerar marknaden. Och knäcker den mångfald som är en demokratisk nödvändighet.
