Svensk film behöver en ny maktordning
Slutreplik från Jon Asp om filmpolitik
SLUTREPLIK Peter Fornstam, vd för Svenska bio, menar att den höga beläggningen av ett fåtal stora titlar är ekonomiskt nödvändig och gynnar även den mindre filmen.
Min invändning var att också en något mindre bred familjefilm, som till exempel Den lille prinsen, borde kunna få en längre speltid under lågsäsong – hade vi bara lite mer biomångfald. Men i tider där familjefilmen vinner marknadsandelar är det, något ironiskt, här som koncentrationen tycks som allra högst.
Ta helgens biosiffror: Hitta Doris, med ett mottagande långt under föregångaren Hitta Nemos nivå, hade tolv gånger fler besökare än veckans näst bästa nykomling, Florence Foster Jenkins, med en Oscartippad Meryl Streep.
I sig är det inte märkligt att biografägarna, under riskkapitalisters vinstkrav, lägger allt krut på det mest säljbara. I ett litet kulturland mer och mer utlämnat åt marknaden blir incitamenten för att tänka långsiktigt färre.
Peter Fornstam betonar Sveriges försumbara publikunderlag gentemot Frankrike. I så fall, tänk USA: 320 miljoner invånare, men noll mångfald på biorepertoaren. Det handlar inte så mycket om storlek som om filmsyn. Jag förordar inga strängt protektionistiska åtgärder, men så länge skattemiljoner fortsätter in i filmen borde vissa motprestationer kunna krävas – den mest grundläggande att film producerad och importerad med avsikt för det större formatet också får en anständig spridning.
Så länge regeringen inte är beredd att häva monopolsituationen, eller åtminstone kompensera för den olyckliga maktordningen (till exempel i form av nya biografer), borde det ligga i bioägarnas intresse att bättre vårda sin repertoar, inte låta en och samma film uppta alla salonger och tapetsera hela offentligheten.
På förekommen anledning gjorde Den lille prinsen comeback på repertoaren i helgen, en underbar film som tillåter både framåtrörelse och eftertanke. Jag är säker på att många fler än min sexåring skulle föredra den framför Hitta Doris eller Husdjurens hemliga liv. Men om biobeståndet fortsätter som nu kommer allt färre veta att det ens finns ett val.
