Inte läge för Sverige att ändra sig om Nato
En EU-gemensam syn på modern säkerhetspolitik är viktigare – och en möjlighet för Europa
Nu har krigets mörker och död fallit över Ukraina efter att Ryssland oprovocerat angripit sitt grannland. Vi följer medierapporteringen med fasa och rädslan sprider sig. Hur ska detta sluta? Hur påverkar det vårt eget land och Europa?
Här hemma har en intensiv debatt startat om säkerhetspolitik och om Nato-medlemskap.
”Somliga beslut måste vara svåra”, skriver Susanne Sjöstedt i Värmlands Folkblad. Och det har hon rätt i – särskilt beslut om ett lands säkerhetspolitik. En regerings främsta uppgift är att garantera säkerheten för landets invånare.
Säkerhetspolitiska beslut bygger på landets historia och lagar, geopolitiska läge och hotbilder, politiska och militära ställningstaganden samt allianser och samarbeten. Förändringar i säkerhetspolitiken kan potentiellt och i värsta fall utsätta landet för ökad fara och/eller risk för angrepp. En folkligt förankrad säkerhetspolitik skapar trygghet och blir förutsägbar. En uppdaterad definition av säkerhet är nödvändig, som utvidgar begreppet från militär till ”mänsklig säkerhet” och innefattar också påverkan av klimatförändringar, cyber- och hybridhot, pandemier, terrorism med mera.
Sverige har undgått krig under mer än 200 år. Vår roll under andra världskriget är omdiskuterad men det står klart att det då var svåra ställningstaganden för regeringen – och att Sveriges folk slapp uppleva krigets fasor.
Nationell självständighet och möjligheten att välja samarbeten och prioriteringar, inklusive ekonomiska, har varit argument för att stå utanför Nato
Sverige har en stolt tradition av internationellt engagemang för fred och nedrustning. Kärnvapenfrågan är ett exempel på detta och namn som Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Olof Palme har skrivits in i historieböckerna som fredskämpar. Sverige har vunnit respekt för sitt ställningstagande och praktiska arbete i nedrustningssammanhang, inte minst i FN. De och Sverige har stått upp för folkrätten, mot den starkes övermakt, för principerna i FN-stadgan. Regler som alltid gäller och där vi konsekvent reagerat mot brott och övergrepp. Vietnam, Irak, Syrien är exempel. Vi har gjort det för fredens och frihetens skull.
Nyttan med FN är uppenbar. Att ett land nu bryter brutalt mot överenskomna regler innebär inte att det är fel på reglerna, eller att vi inte behöver regler och samarbete för att mota denna brutalitet.
Under decennier blev neutralitet, kombinerat med ett eget starkt försvar, grundpelarna i svensk säkerhetspolitik. Vi har kunnat agera trovärdigt också i internationella sammanhang där det efterfrågats neutrala aktörer för till exempel medling och förhandlingar. Nationell självständighet och möjligheten att välja samarbeten och prioriteringar, inklusive ekonomiska, har varit argument för att stå utanför Nato.
Begreppet neutralitet blev till militär alliansfrihet när vi gick med i EU 1995 och vi har därefter haft den europeiska unionen som vår viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska plattform. I EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik finns sedan 2009 en så kallad solidaritetsförklaring som säger att ett land som angripits kan begära stöd och hjälp från övrig EU-länder. Vi har själva agerat i enlighet med detta till exempel när Frankrike utsattes för terroristattacker.
Jag är övertygad om att vi framöver kommer att få uppleva en livlig diskussion om EU:s roll i försvars- och säkerhetspolitiken och det som kallats ”strategisk autonomi”. Det som nu sker är en möjlighet för Europa att samla ihop sig och samarbeta kring alla de frågor som en modern säkerhetspolitik måste innehålla, inklusive migration.
Sverige har försvarssamarbeten med en rad länder, tätast med Finland, samt med Nato.
Frågan om Natomedlemskap måste ses och förstås utifrån hur världen har förändrats vad gäller geopolitik och militär makt. USA:s dominerande/avgörande roll är förstås en omständighet som påverkar Nato och organisationen har upplevt både upp- och nedgång. När Trump blev president skakade det om organisationen och här i Sverige sjönk stödet för medlemskap. (I ett värsta scenario skulle en återkomst av Donald Trump till makten i USA sammanfalla i tid med en eventuellt svensk Nato-anslutning.)
Turkiets medlemskap i Nato har varit kontroversiellt.
Det har över tid funnits ett starkt folkligt stöd för den svenska säkerhetspolitiska hållningen.
Just nu befinner vi oss i en kris och det är viktigt att uppträda samlat. Nu är inte rätt tillfälle att göra drastiska förändringar av vår säkerhetspolitik. Först och främst skulle det splittra nationen – i ett läge när det är viktigt att stå samlade.
Statsministern sa i sitt tal till oss att det är hennes och regeringens uppgift att göra det som är bra för vårt land och för dess invånare. Och det är bra för oss att vi kraftfullt arbetar för att stärka en ordning baserad på demokrati, mänskliga rättigheter och varje lands rätt att välja väg. Det gör vi nu genom vårt fortsatta politiska, humanitära och militära stöd till Ukraina och det kämpande ukrainska folket. SLAVA UKRAINI.
Margot Wallström (S) Utrikesminister 2014-2019
