Att gå med i Nato gör inte Finland säkrare
Misstron mot Natomedlemskap bygger på en geopolitisk analys som skiljer som från högerns
”Varför tror Sverige att ryssen kommer till just dem?” frågade sig min forna kollega Anna-Lena Laurén i en krönika i Dagens Nyheter den 26 januari. Här i Finland brukar vi le i mjugg varje gång vi läser rubriker om hur svenska försvaret spanat ännu en rysk u-båt i Östersjön. ”Det är säkert en säl igen.”
Men det är också lite svart humor över det hela – vi vet ju innerst inne att de simmar därute, de där båtarna. För några år sen gjorde ryska luftvapnet det till en nationalsport att kränka finländskt luftrum en smula med jämna mellanrum – en vingspets längd, liksom. ”Mänskligt misstag”, hette det officiellt, men efter andra och tredje gången var det många som misstänkte att det snarare var en liten hälsning till Väst: ”Hej hej, vi finns här fortfarande, så passa er.”
Det här kunde Ryssland göra utan att röda lampor började blinka i Pentagon, eftersom Finland inte är medlem i Nato.
De finländska Natoanhänghängarna använde naturligtvis ändå de här incidenterna till att lobba för ett medlemskap i försvarsunionen. Finland har en så kallad Natooption, och både Sverige och Finland skulle välkomnas med öppna armar i alliansen om de tog beslutet att gå med.
En annan av Finlands långvariga Rysslandskorrespondenter skrev häromdagen på Facebook att den finländska Natodiskussionen om några år kommer att upptas på Unescos världsarvslista. Det är en fråga som diskuteras inför varje val, med ungefär samma argument varje gång. Trots det har varken höger- eller vänsterregeringar någonsin lagt frågan på bordet. Nu kan det bli ändring på detta.
Det finländska Natostödet är som en jojo, som går upp varje gång den ryska björnen ruskar på sig, och sjunker igen då läget lugnat sig
Ett så kallat medborgarinitiativ som kräver att riksdagen ska behandla frågan om en folkomröstning om Nato har efter Rysslands attack mot Ukraina samlat de behövliga 50 000 underskrifterna. Det behöver inte betyda att det går så långt som till en omröstning i riksdagen: initiativet måste först genom behandling i berörda utskott. Det kommer att ta tid, och om utskotten inte anser initiativet tillräckligt väl förberett, kan det förkastas.
Majoriteten av finländarna har traditionellt motsatt sig ett Natomedlemskap. Men nu verkar opinionen ha vänt. Enligt en undersökning beställd av den finländska rundradion Yle, publicerad 28 februari, stöder nu 53 procent av medborgarna att Finland går med i Nato. Det är i sig inte förvånande: det finländska Natostödet är som en jojo, som går upp varje gång den ryska björnen ruskar på sig, och sjunker igen då läget lugnat sig.
Vänstern har alltid motsatt sig ett Natomedlemskap, såväl socialdemokraterna i det nuvarande statsministerpartiet SDP, som det radikalare Vänsterförbundet, också nu med i regeringen. Det här har inte förändrats i sak, men under Ukrainakriget har det höjts röster inom SDP som åtminstone öppnat för en diskussion.
Den finländska vänsterns Natomotstånd ska inte misstas för ett stöd för Putin. Det är inom de högerextrema kretsarna i Finland som Putinvännerna finns. Med undantag för några avdankade 70-talskommunister som lever i villfarelsen att Putins Ryssland fortfarande är något slags motpol till den amerikanska militärimperialismen, ser den finländska vänstern Putinregimen som snarast fascistisk.
Misstron mot ett Natomedlemskap bland finländska vänsterpolitiker bygger på en geopolitisk analys som skiljer sig från högerns. För det första tror vänstern inte att vare sig Finlands eller Europas säkerhet skulle förbättras av att Finland skulle gå med i Nato. För det andra ser vänstern Nato som en förlängning av USA:s militärindustriella komplex. Och för det tredje finns det inom vänstern många fredsaktivister som vill arbeta för en nedrustning snarare än för utökade militära allianser.
Putins imperialistiska planer är inte progressiva, utan nostalgiska
Det mest centrala argumentet härrör sig till den första punkten. Rysslandsexperter ser Vladimir Putins expansionism som ett led i att återupprätta Sovjetunionens storhet: Putin har sagt att den största tragedin i Rysslands historia var unionens fall – i hans ögon var det inte fråga om självständiga stater som frigjorde sig från unionens förtryck, utan om att Ryssland splittrades. Putin ser Ukraina som en del av Ryssland – till viss del gäller detta också de baltiska staterna. Gemensamt för dem alla är att de är forna Sovjetstater stater där det bor stora mängder slaviska folk. Finland och Sverige har däremot aldrig varit en del av denna gemenskap, eller av Sovjetunionen. Vi delar inte samma kultur, språk eller historia. Därför är Putin inte heller ett dugg intresserad av att invadera oss – så länge vi inte utgör ett militärt hot. Vilket vi skulle göra i hans ögon om vi gick med i Nato.
Här har vänstern fått ett visst ofrivilligt stöd av president Sauli Niinistö, som ju i internationella medier utmålats som något av en Putinviskare (sanningshalten i det kan diskuteras). Då Niinistö ännu var ordförande för det moderata högerpartiet Samlingspartiet var han en av Finlands mest aktiva Natoförespråkare. Som president har han ändå under Ukrainakriget upprepade gånger konstaterat att hotbilden mot Finland inte har ökat. Putins imperialistiska planer är inte progressiva, utan nostalgiska. Finland och Sverige är inte en del av denna nostalgi.
Vänsterns filosofi utgår från att både Väst och Ryssland behöver neutrala ”buffertstater” i Europa, och det är ingen slump att Helsingfors och Stockholm ofta fått agera värdar för geopolitiskt inflammerade möten och konferenser. Här kan det ryska luftvapnet peta in en vinge, eller ubåtar sticka upp ett periskop, utan att det ses som en aggression mot Nato. Likaledes kan Nato ordna militärövningar här utan att Ryssland behöver rada upp pansarfordon vid gränsen.
Oberoende av om Finland är medlem i Nato eller inte, kommer landet att dela 1 300 kilometer gräns med Ryssland. Inom vänstern ser man hellre att detta görs under så vänskapliga förhållanden som möjligt, än att Finland blir den yttersta utposten för USA:s miltärindustri, vars missiler ständigt står i beredskap med riktning Kreml.
Janne Wass är chefredaktör för den finlandssvenska vänstertidskriften Ny Tid
