Kris förklarar inte högerradikalism
Folk var mer intoleranta förr
DEBATT I sin recension av ett par nya böcker om Sverigedemokraterna (1 juli) dammar Åsa Linderborg av vänsterns klassiska fascismtes, grundad i erfarenheterna från 30-talet. All forskning, skriver hon, visar att högerextremism och ekonomisk kris hänger intimt samman. SD:s europeiska broderpartier föddes med oljekrisen 1973 och har vuxit lavinartat sen krisen satte in 2008.
Problemet är bara att detta inte är vad all forskning säger. Tvärtom avfärdas för det mesta enkla kopplingar mellan ekonomisk kris och valframgångar för högerradikaler.
I de värst drabbade krisländerna, Spanien, Portugal, Irland, finns till exempel inga framgångsrika högerradikala partier. Greklands Gyllene Gryning är undantaget, inte regeln.
Omvänt har de lyckats bra i hyggligt välmående länder som Schweiz, Danmark och Norge.
Ibland kan de rent av missgynnas av krisen. Dansk Folkeparti backade för första gången 2011 antagligen för att den ekonomiska politiken dominerade valrörelsen och trängde undan invandringen. Och under hela finans- krisen backade Fremskrittspartiet i val på val.
Tittar man lite i backspegeln kan man också konstatera att högerradikalerna i Europa fördubblade sina väljarandelar under 90-talet långt före finanskrisen.
Med andra ord: de kan gå bra eller dåligt, i både kristid och i uppsving.
Ledande forskare som holländaren Cas Mudde och andra lyfter i stället ofta fram hur bristen på konflikt mellan högern och vänstern i fördelningsfrågor - den berömda samlingen i mitten - öppnat fältet för andra frågor: invandring och kriminalpolitik, men också miljöfrågor, feminism och anti-rasism. Det är genom att mobilisera kring denna nya politiska axel mellan auktoritära och liberala värderingar som både högerradikaler och gröna partier täljer guld.
Annorlunda uttryckt: folk var i allmänhet mer rasistiska och intoleranta för 20, 30 eller 40 år sedan. Men då var invandringsfrågorna mindre viktiga. Så i stället för att följa sitt hjärta och rösta för att kasta ut främlingarna, röstade man på en bra a-kassa eller sänkta skatter. I dag gör många tvärtom. För om skillnaden mellan Reinfeldt och Löfven inte är så stor, kan man lika gärna rösta på Åkesson.
