Författare styr inte hur deras böcker blir lästa
Men raden av böcker som satt världen i brand är oändlig
Djävulen gömmer sig i detaljerna, brukar man säga. När den palestinska författaren Adania Shibli publicerade ”En oansenlig detalj” 2021, var detaljerna allt annat än oansenliga. Boken handlar om en israelisk officers psykopatiska besatthet vid de detaljer som möjliggör hans hjärtlösa förehavanden i Negevöknen i södra Israel, där en ung beduinkvinna våldtas, dödas och begravs av honom och hans gelikar.
Denna tragiska händelse, som utspelade sig 1949 i samband med den israeliska ockupationen av Västbanken, sammanvävs i Shiblis roman med en ung palestinsk kvinnas thrillerliknande undersökning av händelsen. Även hon är detaljstyrd, i sin analys av historiens fortlevnad i nuet.
Boken prisades världen över när den kom ut. Och med all rätt. Det är en av de mest skrämmande skildringar jag har läst om hur våldtäkten används som ett banalt krigsvapen. Men som alla djupt samhällskritiska böcker, har Shibli så klart en tydlig agenda. Den israeliska staten och de människor som styr dess institutioner framträder i en mörk dager. Vad skall man annars säga om att den unga palestinskan tar sig in på ett militärläger där israeliska soldater riktar sina vapen mot henne, och att boken slutar med att hon hör ett skott? Ja, djävulen gömmer sig i detaljerna – detaljer som nu fått stora konsekvenser.
Adania Shibli skulle nu i helgen ta emot det anrika litteraturpriset som utdelas av organisationen Litprom – LiBeraturpreis på Bokmässan i Frankfurt, känd som den världens största och mest inflytelserika internationella bokmässan. Ett pris som har frigörelsen som huvudsyfte men som nu, på grund av terrororganisationen Hamas attack mot Israel, skjutits upp. Mässan utfärdade ett uttalande som proklamerade orubblig solidaritet med Israel samtidigt som man betonade behovet av att lyfta fram judiska och israeliska röster.
Slavoj Žižek sade under ett anförande vid bokmässans öppning att han fördömde Hamas terrorattacker mot den israeliska befolkningen, men betonade att man också måste lyssna på palestinierna och att det inte kan bli fred i Mellanöstern utan en lösning på Palestinafrågan. Han blev utbuad. Visst, han har rätt, men man måste också ta i beaktande att Tyskland, på grund av sin historiska skuld, nästan alltid haft en kompromisslös inställning till israelkritiska projekt.
En författare är alltid (o)ansvarig
Men är det rätt att man låter författare betala för terrorhandlingar? Är författarna ansvariga för det politiska världsläget? Nej, de kan inte styra hur deras böcker tolkas och används. Men är författarna helt oansvariga för samhällets gång? Nej, för raden av böcker som satt världen i brand, på liten eller stor skala, är oändlig. En författare är alltid (o)ansvarig. Det är ett bakslag för både kulturen och samhället som bär upp det, att kringskära den konstnärliga friheten och möjligheten till en sann analys av konstens makt och gränser.
Var finns de palestinska talesmännen och -kvinnorna i Sverige som på allvar tar avstånd från terrorattentat? Jag ser dem inte. Om de finns så talar de inte tillräckligt högt. Inte heller i relation till Frankfurtmässans beslut, som verkligen går att diskutera.
Hatkriget mellan Hamas och Israel kommer garanterat bli värre. Det är dags att skapa forum för seriösa, konstruktiva möten, i Israel, Tyskland, Sverige, Frankrike och resten av världen. Att samla namnunderskrifter med före detta Nobelpristagare och annat är bra, men det räcker inte. ”Hat som fördrivs med hat producerar hat”, sade en av mina patienter i morse. ”Låt oss hitta ett alternativ till hatet”, säger jag. Först då får vi bukt med djävlarna som gömmer sig i detaljerna.
