Problemet är filmens bristande saklighet
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-05-02
Martin Uggla om Ukrainafilmen SVT tog bort ur tablån
I en vredgad artikel apropå SVT:s beslut att skjuta upp visningen av den omstridda dokumentären Ukraina – revolutionens mörka sida, påstår Martin Aagård att vi i Östgruppen ägnar oss åt att ”angripa fri journalistik” och stödjer ”korkad nationalism”. Den slutsatsen kommer han fram till genom att först falskeligen tillskriva oss åsikter som vi aldrig uttryckt, för att sedan argumentera emot dessa. Ett klassiskt exempel på intellektuell ohederlighet.
Aagård skriver att vi lögnaktigt ”påstår att Moreira driver tesen att USA ligger bakom Ukrainas beväpnade högerextrema kårer”. Var han fått det ifrån framgår inte, och vi har hur som helst aldrig påstått något sådant.
I själva verket handlar vår kritik om hur Paul Moreira hanterar fakta och källmaterial, samt med hjälp av manipulativt montage skapar en bild som inte stämmer överens med verkligheten. Inte helt olikt Aagårds egen argumentationsteknik, för övrigt.
Östgruppen har inte krävt att filmen ska stoppas. Tillsammans med flera andra organisationer skrev vi ett öppet brev till SVT inför den planerade visningen. I brevet påtalade vi att filmen ger en felaktig och vilseledande bild av situationen i Ukraina, just eftersom viktiga fakta förvrängs och undangöms. Vi uppmanade därför SVT att i anslutning till visningen arrangera en diskussion där det som filmen visar sätts i perspektiv och där kritiska röster ges möjlighet att kommentera.
Det må finnas inslag av god journalistik i Moreiras film.
Men därav följer inte att den osaklighet som präglar filmen i övrigt bör ignoreras. Att SVT nu skjuter upp visningen och grundligt analyserar filmens journalistiska kvalitet innan man själv eventuellt sänder den – samt funderar på ett annat upplägg med exempelvis ett tillhörande studiosamtal som skulle kunna nyansera diskussionen – är därför klokt. Varken den fria journalistiken eller yttrandefriheten har något att vinna på att SVT publicerar missvisande och felaktiga fakta.
Martin Uggla
Ordförande Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter
Varför ska just denna film särbehandlas?
Journalistiken är ständigt hotad – men försvararna väljer sina strider
SVAR DIREKT Nej, Martin Uggla, ingen har försökt beslå dig med lögner.
Att Östgruppen stämt in i kören som protesterat mot Paul Moreiras film kan du inte slingra dig ur. Och när man deltar i den märkliga kritikstorm som riktats mot SVT så måste man ha ett bättre svar på vad som är problemet än att filmen ”förvränger verkligheten”.
Men det är samtidigt orättvist att skilja ut Martin Uggla från alla andra som protesterat. Min kritik vänder sig mot alla stolta riddare som försvarar det fria ordet endast när vissa politiska villkor är uppfyllda.
Det är föga kontroversiellt att stå upp mot den auktoritära och avskydda Erdogan-regimens försök att stoppa dokumentären i TV4. Men när det dyker upp en berättelse som riskerar att komma i konflikt med demokratifientliga ukrainska nationalister som försvarar sig mot rysk aggression så tiger många annars högröstade yttrandefrihetskämpar som muren.
Journalistik är sällan bekväm.
Allra minst i tider av kris och väpnad konflikt. Ingen vill läsa om hur deras frihetshjältar begår övergrepp eller hur världen inte är svart och vit när man själv intygat sig att man står på den rätta sidan. Men krig är aldrig vackra. Smutsigheten i den ukrainska konflikten bleknar bara i ljuset av de massmord som samtidigt sker i Syrien.
Martin Uggla kallar min artikel vredgad. Det stämmer. Jag reagerar kraftigt mot de som inte ställer sig på journalistikens sida i såna här situationer. Jag förstår inte den journalist som förmår ignorera Ukrainas ambassadör Ihor Sagach när han i ett utslag av exempellös osmaklighet påstår att SVT bör censurera sig av respekt för vår stolta yttrandefrihetslag som just nu firar 250 år.
Journalistiken står under ständig attack. Vi som har yttrandefriheten som vårt arbetsverktyg får inte glömma det.
På sätt och vis är det förståeligt att Martin Uggla saknar instinkter att stå upp även för de obekväma berättelserna. Han är inte journalist. Men har man på sin dagordning att stärka demokratin i Europa bör man ha förmågan att tänka efter lite extra i de här frågorna.
Och fortfarande har vi inte fått ett bra svar på frågan: vad är det egentligen som är fel på Moreiras film? Var brister den i saklighet? Vad skiljer den från dokumentären om Benjamin Netanyahu eller filmen om sexdagarskriget som SVT nyligen sänt? Alla är de utmärkta reportage. Alla kan säkert uppfattas som kontroversiella, eftersom en journalist alltid måste göra val och alltid utelämnar detaljer.
Varför ska just denna rapport från Ukraina särbehandlas, klippas om och kanske stoppas?
Martin Aagård
