Dans efter lagens pipa
Mattias Svensson om danstillståndet – som föreslås bli kvar
För drygt två år sedan beslutade en majoritet i riksdagen att kravet på tillstånd för att dansa skulle avskaffas. Socialdemokraterna har hela tiden varit emot. Efter drygt ett års fördröjning tillsatte justitieminister Morgan Johansson en enmansutredning.
Kammarrättsrådet Pia Cedermark har nu lojalt utrett (Ds 2018:20) frågan och kommit fram till att danstillståndet inte ska avskaffas.
Inte undra på. På Cedermarks beskrivning verkar det fullkomligt livsfarligt att gå ut och roa sig där dans förekommer. Hon kopplar det raskt till ”alkohol- och drogpåverkan, konfrontationer mellan människor och våldsbrott, vapeninnehav med mera.”
Enligt polisen och utredaren är det kravet på danstillstånd som står mellan oss och gangsteruppgörelser i utelivet. Det torde finnas gott om andra lagar mot slikt.
Mästrande skriver Cedermark att kritiker fått allting om bakfoten. Någon moralism mot dans har inte förekommit sedan 1930-talet, slår hon fast. Som om inte polisen inrättade en ravekommission för att bekämpa denna kulturform på 1990-talet. Som om inte polisen för bara två år sedan sattes att dygnet vakta en lokal i Marievik efter misstanke fanns om att dans skulle förekomma i lokalerna. Denna befogenhet har polisen just i och med ordningslagens krav på tillstånd för dans, och det är sådant maktmissbruk som ligger bakom kritiken mot lagen. Att Cedermark missat detta beror sannolikt på att hon inte talat med dem lagen berör, utan nöjt sig med myndigheter och branschorganisationer.
Helt ogint inställd är hon inte till dans, det ska ingen säga. Tillståndskravet föreslås avskaffas för helt riskfri dans. Cedermark bedömer att 9–17 procent av dagens tillståndsansökningar därmed kan undvikas.
I regel gäller dock även fortsättningsvis att ska det dansas i Sverige så ska det ske efter maktens pipa.
