Tjuriga envisa gubbar i Borås och Kandahar
Vårdmaskinen, silket och uppgivenheten tar plats i Agmall Sarwaris debut
Publicerad 2024-03-14
Det finns så mycket jag vill läsa om i Agmall Sarwaris roman ”Silkesbadet”: Babas erfarenheter från Afghanistan, unge Asads upplevelser av mellanförskapstillvaron i Borås och vuxne Asads ilska mot den NPM-skadade vårdmaskin i vilken han försöker göra rätt som läkare och medmänniska.
Men Sarwari, själv läkare till vardags, hade behövt göra fler tydliga val i sin debutbok. För i ”Silkesbadet” tuffar det mesta bara på. Och dramatiken uteblir när allt går ganska bra. Allmängiltiga erfarenheter av att växa upp skrivs fram som betydelsebärande och viktiga, men åtminstone den här läsaren väntar otåligt på att något ska hända som grabbar tag och engagerar.
I stället får vi följa Asads tämligen stillsamma resa från barndomen in i vuxenlivet, via bra betyg, fina kompisar och ett envetet driv som leder hela vägen till läkarlegitimationen.
Så kan det också gå, och det är alldeles utmärkt, men inte nödvändigtvis bra litteratur.
Agmall Sarwari skriver fint, då och då med vackra metaforer i en bisats, och har inga logiska luckor i sin dramaturgi. Men allt verkar ha fått vara med och väga lika tungt. Lägg till att huvudpersonerna är två ganska tjuriga män, både baba och Asad är dåliga på att lyssna på andra och stänger gärna ute sina respektive. Värt att gestalta, helt klart, men utan krackeleringar eller överraskningar också lite enahanda.
De delar som beskriver arbetet med att framställa silket i Afghanistan, och de korta scenerna från spinneriet i textilstaden Borås, är oupphörligt intressanta och välskrivna. Det hade gärna fått ta mer plats. Samma gäller för mamma Camilla, som tycks vara en väldig och värdig personlighet. Man vill lära känna henne på djupet men hon får här en perifer biroll som mest försöker mildra babas tungsinne, surhet och envishet.
I ”Silkesbadet” finns ett ärende att sympatisera med: att förklara pappan, dokumentera hans liv och motivera hans anhörigas ansträngningar. Trots att han stämplar ut mentalt och till och med drar. Där finns kärleken, kluven och besvärlig, men stark och sann. Det räcker dock inte hela vägen till en läsvärd roman.
