Klarnas kreditfest och olyckliga tech-bros

Jonas Malmborgs bok om företagsgrundaren Sebastian Siemiatkowskis består mest av redan kända uppgifter

Mattias Beijmo

helskärm

”Jag hörde mamma och pappa gräla om pengar och förstod tidigt att bristen på pengar gjorde dem olyckliga. Jag tänkte att om jag bara kunde lösa deras ekonomiska problem så skulle jag göra dem lyckliga.”

Sebastian Siemiatkowskis bolag är värderat till hundratals miljarder, alla drömmar från tiden på Handelshögskolan är uppfyllda. Han för över pengar till föräldrarna, men konstigt nog fortsätter de att må dåligt. Hans far så till den milda grad att han tar livet av sig. Så nu undrar Sebastian: varför är han, trots alla miljarder, inte lycklig?

Det här hade kunnat varit premissen till “Den stora kreditfesten” – ekonomijournalisten Jonas Malmborgs bok om kreditföretaget Klarna. Ett laddat, coming-of-age drama frammejslat ur den komplicerade personligheten Sebastian Siemiatkowskis förstapersonsperspektiv. Historien om Klarna har allt som krävs. Men Jonas Malmborgs har i “Den stora kreditfesten” valt en mer instrumentell approach.

Den lite redovisande stilen känns igen från Malmborgs debutroman “Fältöversten” och de näringslivsbiografier han skrivit tidigare. Men det finns en annan orsak: ingen av de tre företagsgrundarna har ställt upp på intervjuer för boken (i likhet med en hel del andra nyckelpersoner). Då blir det mest redan kända, och ofta tillrättalagda, andrahandsuppgifter som får utgöra grund till köttet och blodet. Det gör att den uppenbart eftersträvade Michael Lewis-känslan uteblir, det blir ingen ”Moneyball” om den digitala inkassobranschen.

Ibland ger boken dock välkomna, dramatiserade glimtar in i den 80-talsdoftande logik som Klarnas framgång bygger på. Det rings i skeppsklockor och spelas Tina Turners ”The best” när det aggressiva telefonsäljet lyckas. Bäst på att kränga betallösningen till e-handlare vinner en platt-tv. När Klarna fått rejält grepp om e-handelns infrastruktur, upptäcker Siemiatkowski och de andra “big data” och lär sig av de nytillkomna kaliforniska riskkapitalisternas strategier. Siemiatkowskis macho-peptalks och dog-eat-dog-mentalitet påminner om David Mamets pjäs ”Glengarry Glen Ross”. Där, precis som i fallet Klarna, driver provisionskapitalismen centralfigurerna i konflikt med varandra. Och med sig själva.

Trots att Jonas Malmborg har en bakgrund i internetmediets 90-tal, finns luckor i beskrivningen av Klarna som techbolag. Ett exempel är spelet kring Klarnas medvetet vilseledande design som drivit fram EU-lagstiftning mot avgörande delar av deras modus operandi. Jag hade gärna offrat några kläddetaljer hos någon underhuggare till Sven Hagströmer för fler detaljer om nutidens Klarna.

Den kreditfest Klarna planerar för de kommande åren får nämligen den Malmborg skriver om i boken att te sig som ett årsmöte för IOGT-NTO. Klarna bygger nu på en så kallad super-app i stil med kinesiska WeChat. Livestreamad shopping-content med Bianca Ingrosso kommer med hjälp av AI skräddarsy vägen till ännu fler köp med pengar vi inte har. Det är egentligen först nu Klarnas innovationer främst handlar om teknik, och inte urgammal skuldsättningskapitalism. Eftersom ”Den stora kreditfesten” lägger tyngden på finansfenomenet Klarna, hade mer fokus på bolagets mer samtida agerande varit såväl passande som högintressant.

Klarna-grundarna byggde envetet sitt livsverk för att, som den amerikanske antropologen David Graeber skrev, hjälpa några få att kontrollera många. I övervakningskapitalismens tidsålder väljer många aspirerande tech-entreprenörer att följa i klarnauternas fotspår. “Den stora kreditfesten” borde avskräcka i det avseendet; det är slående hur olyckliga och frustrerade Siemiatkowski och hans techbros verkar vara. Förhoppningsvis läser framtida outsiders på Handelshögskolan Jonas Malmborgs Klarna-porträtt genom de glasögonen.