Sol och vind tar kål på kolet

Mattias Svensson om en bok om klimatet som inger hopp

Mattias Svensson

helskärm

Den hopplösa klimatfrågan kan på senare år ha sett början till en ljusning. Det är budskapet i Jens Ergons reportagebok Omställningen. Äntligen en solskenshistoria i vår mörka samtid!

I korthet handlar den om att energi från sol och vind på senare år oväntat blivit så billig att den är på väg att ersätta kol, olja, gas och kärnkraft. En värld där vi inom något decennium glider omkring i batteridrivna elbilar och bor i hus med energikällan på taket eller på tomten, är inte bara tekniskt möjlig och miljö­mässigt önskvärd. Den ser rent av ut att bli lönsam.

Tacka Tyskland för det, som tog de dyra investeringarna i början av 2000-talet. I dag kostar solel bara en tion­del, och prognosen för ytterligare prisfall är god. I soliga länder är kolet på väg att slås ut av rena kostnadsskäl.

Ergon tar oss med på resan med nedslag över ­hela världen – från Kina, via Kalifornien till Nordnorge. För bara några år sedan såg allt mörkt ut, och Ergon ger en riklig bakgrund till varför. De senare decennierna har stora delar av världen lyfts ur fattigdom. Välkommet, men till ett gigantiskt pris för miljön. Kinesiska städer mörknar av smogen från kolkraftverk och biltrafik, knappa vatten­resurser tar slut eller förorenas, och jakten på olja och kol lämnar förödda månlandskap i sina spår. Och allt bidrar till att obönhörligt värma planeten.

Nu faller i stället de stora koljättarna. I april förra året ansökte amerikanska Peabody energy, världens största privata kolföretag, om konkurs. Ett av omkring femtio amerikanska kolföretag som har gått den vägen på senare år. Statliga Vattenfall slumpar bort sin tyska brunkol till lycksökare från Tjeckien efter omskrivna miljardförluster.

Det är goda nyheter för världen, även om det är tveksamt hur långt det räcker. Fler rena tekniker behöver genomgå samma radikala utveckling om de ska ha chans att spridas över världen i tid för att få ner koldioxidutsläppen.

Samtidigt mobiliserar reaktionen. Det har ifrågasatts om Donald Trump verkligen var de ekonomiska förlorarnas kandidat, men i ett avseende är det alldeles sant: kolindustrin. Den sätter sitt hopp till att Trump ska stänga gränserna mot billiga kinesiska solpaneler och fortsätta låta företagen slippa undan att betala för restaureringen av uttjänta gruvor.

I Tyskland mobiliserar de bruna till brunkolets försvar; en kamp mot utsocknes vänsterdemonstranter, för gårdagens kända jobb och för den 1950-talsvärld som inte kände några globala miljöproblem.

Höstens tyska val kan även i detta avseende bli ett ödesval.