Jesus, vilken uppståndelse
Uppdaterad 2015-06-26 | Publicerad 2015-05-21
Biblia pauperum nova en bibeltolkning utöver det vanliga
Medeltidens Biblia pauperum, Bibel för de fattiga, var en sorts Bibelns Det bästa, ett pedagogiskt propagandamedel uppfunnet av en bayersk munk på 1200-talet.
Här mosades Gamla testamentet ihop med det Nya, enligt den typologiska bibeltolkningens principer. För att göra innehållet begripligt för de fåkunniga ledsagades läsningen av monumentala illustrationer i ett manér som utövat stort inflytande på bildkonsten och som kopierats av bland andra Albertus Pictor.
Det är lätt att förstå att också Dorte Karrebaeck gått igång på stilen, i hennes och författarmaken Oscar K:s Biblia pauperum nova – ny bibel för de fattiga i anden, i översättning av Marie Norin som tidigare översatt det danska parets kontroversiella förintelseskildring Lägret från 2011 (Daidalos).
Här kan Karrebaek fritt leva ut sin vurm för Pieter Bruegel den äldre och Hieronymus Bosch, i en serie kongeniala variationer av förlagans arkitektoniskt uppbyggda bildlösningar, med korset och triptyken som bärande kompositionsprinciper. I Karrebaecks version har bilderna dock omvandlats till ett föränderligt scenbygge, kallat ”Teater Biblia Pauperum”. Det är rep, trissor och ridåer, och inledningsvis ett myller av scenarbetare.
För kontinuiteten i denna föreställning om vår frälsares livsbana, inklusive korfästning och återuppståndelse, står en papegoja och en liten söt Bosch-demon med tratt som huvudbonad, två sidekicks tramsande i bildernas överkant. Och så Jesus själv då, här en tunnhårig, pastellkritigt blek och på det hela taget dyster figur. För regin står de fyra evangelisterna, representerade av varsin fällstol på sidan åtta.
Oscar K:s ande svävar förstås över det hela, inte minst i de scenanvisningar som Karrebaeck ofta men inte alltid följer ganska noga: ”I mitten Maria som sitter med ett nöjt leende och en kruka vid Jesus fötter.”
Hans bibeltexter följer i stort sett förlagan, men roar genom sin korthuggna slängighet. Som här, när Josef grubblar över sin flickväns gåtfulla graviditet: ”Men då kom en ängel också till honom, åtminstone i en dröm, och försäkrade honom att Maria inte hade gjort något fel, och att Gud hade koll på läget. Så när Josef vaknade var han fast besluten att fortsätta vara tillsammans med henne.”
Mot slutet tappar Gud förstås kontrollen över allt. På självaste domedagen blir det till exempel rundgång i högtalaranläggningen, och alla går hem: ”Det var den domedagen det.”
Så långt allt väl, men när sedan Oscar K börjar strössla med en massa löshängande citat, inte bara av evangelisterna utan också av Mäster Eckhart, Fassbinder, Lao Tse, Mark Twain, John Lennon, president Obama med flera, smyger sig en oklädsam förnumstighet in i skildringen. En ton som tyvärr direkt motverkar berättelsens och bildernas karga och fint beniga uttryck. Å, sådana stora tankar liksom. Å, sådana sköna snubbar.
Citaten kan dock hoppas över, och synsvaga göre sig icke besvär. Som helhet är Biblia pauperum nova ändå något utöver det vanliga. Praktfull, svart och grotesk, och i likhet med Lägret utan åldersbestämd målgrupp vilket lär göra den svårplacerad i bibliotekshyllorna. En fördjupning snarare än en snabbfix för dåligt pålästa konfirmander.
