Rösten från västern
Publicerad 2016-02-05
Mästerverk från författaren till succén Gone girl
"Vad morsan hade för ögonfärg har jag ingen aning om, men jag kan upplysa om att fläckarna på ryamatten var feta och mörkbruna, att de i taket gick i bränd orange och att de på väggen var sjudande baksmällepissgula".
Oemotståndligt sugs läsaren upp av konkretionen i Gillian Flynns berättande. Jag har aldrig varit någon stor deckarfantast och Flynns romaner om ett amerikanskt mellanvästern, som är fullt av mörka platser och vassa föremål, läser jag heller inte i första hand som kriminallitteratur. Hon är en häpnadsväckande röst från det väldiga Amerika med majsfält och småstäder – som ligger gömt mellan de kulturella öst- och västkusterna. Hon är uppvuxen i Missouri. Men hon bor numera i Chicago och bara det känns som ett kvitto på något viktigt.
Hennes böcker har sålt i miljoner, särskilt Gone Girl, som också filmats. Själv menar jag nog att hennes storverk hitintills är Mörka platser. Den handlar om en nergången farmarfamilj som mördas där morden visar sig ha en bakgrund i ett ekonomiskt krisande Amerika. Intrigerna är mycket avancerade men det är karaktärerna som fastnar, och hon dröjer lika ömt vid sina bifigurer som Stephen King. I filmatiseringarna går det där tyvärr helt förlorat.
Nu utges på svenska långnovellen En sån som du. Jag öppnar den lite skeptiskt eftersom förlaget under titeln skrivit ut säljtexten: Av författaren till Gone Girl. Men denna novell är förstås ett litet mästerverk som man läser i en enda inandning. Den kvinnliga huvudpersonen dras in i ett slags skräckromantisk historia genom sitt jobb på en salong som avrunkare, medium och aurasanerare av hus med dålig stämning i.
Att jag utan att skämmas kan skriva ut en mening med det innehållet vittnar bara om Flynns förmåga att göra vad som helst trovärdigt. På dryga sextio sidor rullas en värld av rika och fattiga upp och mitt i den står en av Flynns typiska kvinnliga antihjältar: cynisk, ensam, smart.
Hon är också en svårt litterärt intresserad bokslukare som retar sig på att rikt folk köper böcker i metervara som inredning.
Det är något kusligt över Flynns förmåga att skapa gestalter som är trovärdiga och samtidigt helt omöjliga att förutsäga vad de ska ta sig till.
