Formuleringar som får läsaren att krokna
Silvia Avallone lyckas inte förvalta sitt stoff i nya romanen
Publicerad 2022-04-01
”Måste man verkligen berätta om livet för att det ska existera?” Det frågar sig jaget i Silvia Avallones nya roman En vänskap, hennes fjärde, som knyter an till den bejublade debuten Stål om två unga tjejers vänskap. Vi får följa litteraturforskaren Elisa som utgår från sex dagböcker från tonåren. Hur kunde klasskamraten Beatrice påverka hennes liv i så hög grad? Det blir en smärtsam tidsresa till tidigt 2000-tal.
De flesta har säkert varit med om att bli indragen i en trollkrets där en viljestark vän dominerar. Ia Genberg kom åt en källåder med den återblickande romanen Detaljerna med porträtt av karismatiska vänner. Hos Avallone möter den punkiga plugghästen Elisa den glamourösa Beatrice som redan i högstadiet gör modelljobb. Relationen inleds med en jeansstöld iscensatt av den drivna Bea. Händelsen blir ett kitt i en framväxande erotiskt laddad vänskap.
De utåt sett disparata personligheterna krokar i gemensamma sår av osund modersbundenhet, båda mödrarna har nämligen använt sin skönhet i valet av partner från högre samhällsklass. I ett omvänt pygmalionprojekt vill Beatrice (förstås en blinkning till Dantes darling) få Elisa att bejaka sin kropp och Elisa vill i sin tur befria Bea från fixeringen av yta. Den ena gömmer sig bakom böcker och den andra bakom en skönhetsmask, är psykologin som berättaren hamrar in. När det väl är sagt, sägs det ännu en gång.
Avallone har gjort sig känd som klasskildrare och här finns en intressant klasskluvenhet som jag önskar att hon fördjupat. Elisa som växer upp med en ensamförsörjande fabriksarbeterska flyttar i tonåren till sin akademikerpappa som forskar i mjukvaruutveckling. Internet är ungt och flickorna uppmanas till att hänga med på tåget: chatta och blogga.
Beatrice blir senare rik och berömd influencer och Avallone blandar tidskorten elegant, tjuvhåller på ödesmättade händelser som hon pytsar ut för att hålla kvar läsaren. Men just denna läsare kroknar av formuleringar som: ”Hela världen måste bara älska och avundas henne.”
För så djup är inte den här romanen att den gestaltar hur sociala mediers reklamaktiga språk påverkar även en litteraturforskare.
Även dialogerna i den rättframma skildringen är plågsamt konstruerade: ”Kläder är också ett språk, det är ett sätt att kommunicera.” Märkligt med tanke på att berättaren hyllar punken och läser avancerad poesi vid 14 års ålder. Nutida jaget kommenterar sin gamla vän: ”Du är bara yta Bea, en tom fasad.” Ifall nu någon läsare råkat missa det.
Det som kunde ha blivit en intressant roman om hur integritet och antiexhibitionism blev lägst värderat när sociala medier blev mäktiga blir i stället en prudentlig och uppbygglig uppmaning om att inte sälja ut sin själ.
En vänskap är läsning för den som inte står ut med att en roman ruvar på en gåta.
