När Mahler gick ut låste han flygeln för sin fru
Tre fängslande kvinnor tvingas dessvärre in i en offerroll i ”Semmering”
Publicerad 2023-09-12
Upplägget är lockande. Tre fängslande kvinnoöden som har förbindelser med det mytomspunna Wien. Som banbrytande modernistiskt epicentrum i början av förra seklet och fram till 1980-talets tillbakablickande stad. Alma Mahler-Werfel (1879–1964), Klara Beck-Loos (1904–1942) och Hedwig Stavianicek (1894–1984) befann sig alla i skuggan av berömda män. I romanen snuddar deras vägar vid varandra, utan att de verkligen möts.
Titelns Semmering är en historisk rekreations- och kurort i Österrike som hyste det burgna borgerskapet och åtskilliga kulturpersonligheter när förra seklet var ungt. För bokens protagonister är det en plats fylld av minnen och avgörande livshändelser.
Särskilt nyfiken är jag på hur Erik Gavelin kommer att ta sig an Gustav Mahlers änka Alma. Hon som gått till historien som härsklysten, antisemitisk femme fatale. Genom att manipulera brev och möblera om i historien vilseledde hon länge Mahlerforskarna.
Den Alma vi möter i romanen är en timid, men ambitiös ung kvinna som vill bli kompositör, men har dålig självkänsla och lider av att omgivningen inte tar henne på allvar.
När det gäller kärlek är hon oerfaren. Med kokett distans iakttar hon hur Wiens manliga kulturella grädda svärmar kring henne. I och med giftermålet med den nitton år äldre Mahler får hon kompositionsförbud och har inget annat val än att kapitulera för patriarkatets övermakt. Mahler låser flygeln varje gång han lämnar hemmet.
När hon i medelåldern plötsligt blir odräglig, i synnerhet mot tredje maken Franz Werfel, går det i romanen tillbaka på ouppfyllda skapardrömmar. Om det är tänkt som en äreräddning, så är den inte särskilt psykologiskt övertygande. Visst har man rätt att i fiktionens form fabulera och göra om, men varför tona ner Alma när hon redan tidigt förefaller ha haft en så stark agens?
Det bekräftas när jag läser den tyska germanisten Astrid Seeles bok ”Alma Mahler-Werfel” från 2001. Ur Almas dagböcker, memoarer och brev framträder en kraftfull person som visste att spela på sitt erotiska kapital som Wiens främsta skönhet, redan innan det ödesdigra första giftermålet. Som hade hångelrelationer med musikläraren Alexander von Zemlinsky och konstnären Gustav Klimt. Notoriskt trolös i kärlek. Kämpande med inre motsättningar. Musa, älskande och vän med judiska konstnärer och samtidigt antisemitisk. En komplexitet som borde locka till litterär persongestaltning.
Gavelin lägger emellertid ner störst omsorg på detaljerade miljöskildringar, vilket nog krävt en hel del efterforskningar på plats. Den vällovliga viljan att ge kvinnorna röst stupar däremot på bristande gestaltning och tendensen att ge dem en endimensionell offerroll.
Fotografen Klara Beck–Loos väg till ett säreget bildspråk återges med stor kunskap om hennes alster. Ändå känns det konstruerat. Relationen till arkitekten Adolf Loos, vars verk hon lojalt dokumenterar, är kamratligt sval. Hon förefaller märkligt osinnlig och asexuell. Det hela mynnar ut i äckel inför makens pedofila böjelser.
Inte heller Hedwig Stavianicek, Thomas Bernhards livslånga vän och förtrogna, blir begriplig för läsaren. Man undrar varför hon står ut med den egocentriske författarens later och brist på tacksamhet. Hennes livslånga engagemang i hans skrivande förblir en gåta.
