Riktig hud ställs mot målad hud

Camilla Hammarström

Zorns kullor möter modern fotokonst

Att visa Anders Zorns etsningar tillsammans med japanen Nobuyoshi Arakis fotografier borde egentligen falla platt till marken. Nakenakter, porträtt och ögonblicksbilder ur vardagen är bägges signum. De borde ta ut varandra, men i stället uppstår faktiskt ett spännande samtal.

Zorns etsningar är hängda från golv till tak, tätt som ett slags dagboksblad, vilket lyfter fram själva arbetsprocessen. Det är kullor vid vattnet förstås, men också en hel del porträtt och stadsbilder. Även mer skissartade etsningar är medtagna, ibland är det till och med osäkert vad de föreställer. Jag gillar att det inte anges några titlar på verken, de utgör bara en ström av bilder som korresponderar fint med Arakis också tätt hängda fotografier som är uppsatta med stift över väggarna. Också de utan titlar.

Zorns nakenakter framstår som oändligt oskuldsfulla i jämförelse med japanens raffinerade iscensättningar. Kvinnorna bredhöftade och okonstlat kisande mot betraktaren, eller oftare med blicken riktad åt ett annat håll. Arbetande kvinnor med stadiga kroppar, många gånger synbart generade inför uppmärksamheten.

Arakis modeller är av ett helt annat slag. Blickarna förföriska, visst, men samtidigt med en dov glans som antyder att de är fullt medvetna om att de är ett objekt för blickens våld. Och deras ögon förefaller slunga tillbaka sin vetskap mot betraktaren. Avkräva ett ansvar.

Det ligger ett svalg av utveckling mellan dessa konstnärskap.

Hela nittonhundratalets exploderande bildalstring, samt den successivt alltmer sexualiserade kroppen och varorna. Och all den medvetenhet och teoribildning som följt i spåren av denna utveckling.

Ljusåren mellan konstnärernas andliga produktionsförhållanden blir närvarande, nästan som en tredje kropp i utställningsrummet och ger betraktaren åtskilligt att fundera över.

Ett snilledrag är det att låta dem mötas på detta sätt.