Samtiden tolererar inte den som röker på bild
”Varning för konsten” visar tavlorna myndigheter inte vill ha
Karin Mamma Anderssons målning ”Om kriget (igen och igen)”, där bland annat en man med ett automatvapen syns, ansågs fånga intresset så mycket att ”det tog fokus från det som skulle avhandlas” på försvarsdepartement. Målningen skickades bort. Foton av Cecilia Parsberg hamnade i källaren på Skövde högskola innan de togs till nåder och fick komma fram igen.
Statens konstråd, som bland annat placerar konst på institutioner över hela landet och står för en del av den offentliga konsten, visar nu en serie konstverk som väckt känslor där de placerats. Konstverk som ofta lämnats tillbaka.
”Varning för konsten” är en liten utställning, öppen endast en eftermiddag i veckan (tisdagar) men visst finns det en intressant diskussion manifesterad här. Visuell konst har, till skillnad från annan kultur, dubbla funktioner. Den kan både vara full av referenser och betydelser – och samtidigt fylla sin plats i en inredning, som dekoration nästan. Litteraturen, som gömmer sig inom pärmar, på läsplattor eller i ljudfiler, hamnar aldrig i dessa dubbla positioner. Musik kan göra det: det som är bra är inte alltid party.
Det visuella väcker känslor med en sorts omedelbarhet, det går att känna med ett porträtt, må illa inför en våldsskildring, bli generad. Bli rasande.
Jag är nog inte ensam om att uppleva en paradox: i takt med att vi mer och mer lever i ett bildsamhälle, blir vi samtidigt alltmer arroganta och lättretliga. Vi vill liksom inte stå ut med vad som helst. Även om det är konstverk som vill något annat än det verkar vid en första anblick. Är det till och med så att konsten försöker uppfostra?
Framför allt konstverk som skildrar människor tycks ha blivit svårare att acceptera (allra svårast om det finns en antydan till något identitetspolitiskt). Dessa människor kan vara nakna, kan göra ovanliga saker. Som att till exempel röka (!). Framför allt kan de vara en möjlig identifikation – och då kan verket, bilden, komma för nära.
Tiden tycks inne för abstrakta verk, vars ärenden är mer oklara men vars färger kan passa in med lite tur och känsla för helhet. En helt vanlig gallerirunda i Stockholm bekräftar den misstanken.
I ett parallellt universum är det i stället dags för satir. På Fullersta gård i Huddinge söder om Stockholm visas nu och fram till 16 juni utställningen ”Apokalypsen är inte här för att försvara sig” – en tydlig referens framför allt till ängsligheten hos public service.
Även om utställningen i sig blir lite monoton, trots sina ibland genialiska verk, hålls den tydliga linjen av motståndskonst levande. Inget av verken på utställningen skulle kunna hänga på något departement, eller i något tjänsterum på Regeringskansliet.
Men det skulle vara underbart om de kunde få ta fokus från det som avhandlas.
