Målaren Strindberg – tafflig och klockren
Publicerad 2012-05-04
KONST Varje besökare måste legitimera sig för att få se de målningar av August Strindberg som under fyra dagar visas på Bukowskis i Stockholm. Det stora säkerhetspådraget beror naturligtvis på de miljonhöga försäkringsbeloppen.
Ända fram till sextiotalet sågs Strindbergs måleri som amatörkonst. Först på åttiotalet började spekulationen, delvis för att man började se den moderna friskheten i hans verk, men också för att det rör sig om ett begränsat antal tavlor. Den dyraste har gått för 29,4 miljoner.
Stämningen i salarna med de plexiglasförsedda bilderna är andäktig. Men det är inte alla som låter sig imponeras. Bredvid mig klagar en kvinna: ”Om det inte vore Strindberg som målat dem skulle de inte vara värt ett dugg. De i min målarkurs gör bättre ifrån sig!”
Jo visst är Strindberg en tafflig målare, på en nivå är hans måleri amatörmässigt.
Men på en annan nivå är det något som händer, just för att konstnären lyckas utvinna maximalt ur sin oförmåga. I stället för att mejsla ut när han inte kan det, satsar han på att skapa energiska utbrott av färg med sin palettkniv.
Det är performativt och fysiskt, hela processen ligger i öppen dager. Närvaron är total. Vädret alltid klockrent i hans landskap.
Havet så nära och intensivt att det känns som att få en kallsup.
