Teaterbesvär kring bröllop

Vad får man om man vänder ut och in på folklustspelet? Ett olustspel? Ett spel om folkets lidande? Det verkar vara i sådana banor man har tänkt på Göteborgs stadsteater i fallet Bröllopsbesvär, Stig Dagermans magnifika roman som nu har dramatiserats av Stig Larsson i regi av Johan Wahlström.

Dagermans roman är fylld av lust, längtan och lidande, en prosasymfoni med poetiska övertoner för de ordfattiga, och som rimligen därför lämpar sig bättre som opera än som teater. Att det senare är förenat med svårigheter märks alltför väl i Göteborg.

Framför??en uppförstorad tavla av Stig Claesson (med titeln På landet) vandrar tre luffare till ackompanjemang av orgelmusik. In i tavlan, liksom, går de, bland röda stugor, ett vitt staket och några redskap. Så ser Lili Rikséns stående scenografi ut, vilken efter behov kompletteras med säng, bord eller stolar som raskt bärs ut och in.

Inledningsvis vet inte ensemblen riktigt vad de ska göra av de Dagermanska replikerna, man tycks tveka mellan komik och tragedi, förmodligen väl medveten om att komiken strax skulle urarta till fars, det tragiska lätt bli patetiskt. Många tvekar hela kvällen, andra, som Eivin Dahlgrens Sångaren, eller Cecilia Wernestens Siri, hittar däremot tragiken i sina figurers korta scener. Likaså balanserar Marie Delleskogs i sanning patetiske Mary bra mellan komik och tragik.

Scenerna må vara varsamt överförda från boken till scenen, likväl så saknas här en dramatisk utveckling och en tilltagande täthet. Vi möter ett antal tablåer, emellanåt perforerade av visor i moll till orgelackompanjemang. Allt syftar väl till ett slags scenisk poesi (i högtalarna läser emellanåt också Anita Björk ur romanen), men det bondska blir liksom lite för bondskt, olustspelet mer olust än spel.

Den som är bekant med Dagermans roman möter en alltför stillsam och prosaisk överföring av några nyckelscener. För den som inte känner romanen, liknar nog det hela mest ett misslyckat försök till lustspel.

Och det är mellan dessa två positioner som Dagermans bröllop kryssar fram, ända tills det enda som återstår är besvär.

Teater

Claes Wahlin (kultur@aftonbladet.se)