Hantverkarna vinner!

På Kyrkholmen i Skellefteå är det majstång och spelman, sol, utslagna björkar och älv som flyter stilla. Scenen är ett falurött härbre med farstukvist i pastell. Svenskare än så här lär det inte bli på den här sidan Mångfaldsutredningen.

En midsommarnattsdröm i Västerbottensteaterns och Staffan Aspegrens regi tar avstamp just i det gamla stånds- och bondesamhället. Det är bondbröllop på gång mellan Teseus, Roger Öqvist, och Marie-Thérèse Sarrazins Hippolyta, båda solitt fyrkantiga i svart siden. De fyra ungdomarna som opponerar sig mot patriarkens rätt att äga sin dotter är däremot som stigna ur ett mera frigjort tjugotal. Ingrid Gustafssons roliga Helena jagar Filip Tallhamns Demetrius på sin gamla damcykel. Han har golfbyxor och älskar Hermia, Leila Haji, i Charlestonklänning som i sin tur älskar Lysander, Olov Häggmark i vit linnekostym.

I älvakungens följe är det glänsande brokad och folkdräktsinspirerade kreationer som gäller. Helena Weegards kläder bär upp en hel pjäsanalys.

Inlagda sånger har fått nyskriven musik av Ulf Dageby. Pia-Karin Helsing är en suverän speleman. Men trots musikinslagen blir föreställningen mest välspelad men konventionell teater.

De två viktiga frågorna till En midsommarnattsdröm är hur uppsättningen klarar de känslomässiga och komiska förvecklingarna mellan ungdomarna. Och: hur går det för hantverkarna?

Staffan Aspegren får klart godkänt på båda. Det svänger om grälen när de fyra drar igång. Men det är hantverkarna som till slut får publiken på fötter!

Göran Hanssons självmedvetna Botten, Jonas Lawes gängliga Tisbe, Gunnar Eklunds Kvitten - de är ljuvliga alla. Och Erik Hultqvist som Robert Magerman har faktiskt en levande hund med sig in på scenen.

Där ligger Stockholmsteatrarna i lä. Sånt ser man bara på Kyrkholmen.

Teater

Tove Ellefsen Lysander (kultur@aftonbladet.se)